Reporter som projekt

I dag har jag haft ett långt samtal med en kollega som fortfarande är aktiv, men som nu får känna av nedskärningspiskan. Så är det ju nästan överallt i medierna nu, vilket är så förtvivlat tragiskt för både journalistiken som företeelse och för demokratin. Och jag är så oändligt tacksam för alla de år som jag ändå fick i tidningsbranschen och för att alla dessa år innebar att det fanns en ambition och förståelse för att journalistiken är viktig. Och att pengar faktiskt satsades på att ständigt förbättra den journalistiska bevakningen av samhället.

Nu tycks det faktiskt som om tidningsledningarna och mediecheferna ger fullständigt fan i vad som förmedlas. Den kvalificerade journalistiken – ja, till och med den mest basala journalistiska bevakningen av våra kommuner – lyser med sin frånvaro i allt fler titlar. Lyckligtvis finns det undantag och jag hoppas att läsarna och nyhetskonsumenterna på de orterna verkligen förstår att uppskatta det de får.

Jag blir uppriktigt ledsen varje gång som jag tänker på den avveckling som sker. Eller kanske ska jag säga att det är en ytterligt negativ utveckling. Såg förresten häromdagen att Norran annonserar efter bland annat en näringslivsreporter. Som tydligen är ett tvåårigt projekt! Jag minns hur jag som chefredaktör inrättade en tjänst som näringslivsreporter, vilket blev väldigt uppskattat av såväl läsare som representanter för näringslivet. Det som nu ska hända är alltså att en projekttjänst inrättas. Vaddå? Är den bakomliggande tanken att tidningen efter de två åren inte längre behöver den bevakningen? Eller är tillsättandet av tjänsten en eftergift till näringslivet som kanske hotat med att dra ned annonseringen och i samma andetag blivit lovad av tidningsledningen att det bara ska bli en ”snäll” bevakning?

Nåväl, ute i världen händer det saker. Obamacare har överlevt ytterligare en prövning i den amerikanska Högsta domstolen. Och det tackar minst sex miljoner amerikaner för. Attityden till president Barack Obamas sjukvårdsreform har förbättrats undan för undan och nu är det nästan hälften, 47 procent, av amerikanerna som stöder reformen medan 44 procent fortfarande är emot den.

Vad som händer med den grekiska krisen vet jag inte i skrivande stund. Dock rapporteras det en hel del fula saker från grekisk press som i såväl ord som bild allt oftare hänvisar till Tysklands nazistiska förflutna. Det är fult, väldigt fult, tycker jag.

Ja, nu blir det inte mer. Väntar ivrigt på att sysslingen Björn ska dyka upp.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.