Löfven och Grekland

I dag var det statsminister Stefan Löfven som stod på scenen i Almedalen. Han och Socialdemokraterna ligger ju inte så bra till i opinionsmätningarna och det var därför med ett visst intresse som jag lyssnade på vad han hade att säga. Jag tycker i och för sig att han höll ett bra tal. Han måste ha, som någon kommentator sa, en duktig talskrivare.

Men så är det ju alltid med politiken och med politikerna. Det händer ju ganska ofta – ja, hela tiden – att de talar väl och bra, men sedan är det ju vad som sägs och innehållet i budskapet som är det viktiga.

Den ”nyhet” som presenterades var något som lyfts upp från den budget som regeringen presenterade efter sitt tillträde men som röstades ner av allianspartierna och Sverigedemokraterna. Det handlar om en lönesatsning på lärarna. Tre miljarder kronor ska satsas på att öka lärarnas löner. Men inte alla kommer att få del av dessa pengar. SVT har räknat ut att det blir 3000 kronor mer i lärarnas lönekuvert när pengarna ska fördelas. Men det blir inte alla lärare som får del av den här satsningen, utan bara de som anses vara tillräckligt duktiga och därmed värda den statliga löneökningen.

I samma mån som mer pengar i plånboken kan stimulera, så kommer självklart de som inte får del av pengarna att stigmatiseras som ”dåliga” lärare. Och man kan ju bara föreställa sig vilken motivation det ger dem för att varje dag göra sitt bästa. Med den politiken riskeras sammanhållningen i lärarkåren och det är alls inte säkert att tillströmningen av studenter till lärarutbildningarna kommer att öka.

I dag kommer ju i princip alla som söker lärarutbildning in och intagningspoängen är låga, vilket i sin tur inte precis talar för att det är toppstudenterna som söker sig en framtid inom pedagogiken. Det känner säkert många själva och med den insikten förstår de säkert också att de kanske aldrig får del av den löneuppskrivning som alla parter anser att de är värda.

Löfvens anslag i talet i övrigt var attraktivt, men jag är ju långt ifrån övertygad om att han och hans regering har förmåga att ens åstadkomma något särskilt konkret av allt det goda som han och regeringen vill göra. I mycket handlar det om att – om jag förstod det underliggande budskapet korrekt – förändra attityder i samhället. Löfven har ju livat upp det gamla socialdemokratiska budskapet ”Gör din plikt, kräv din rätt”. Och just i den ordningen.

Så det blir till att vända på kuttingen jämfört med hur det i mycket fungerar i dag.

Krisen i Grekland utvecklas i förfärande fart nu. Premiärminister Alexis Tsipras meddelade i slutet av förra veckan att en folkomröstning ska hållas om det slutbud som trojkan IMF, EBU och EU-kommissionen lade – och som den grekiska regeringen tackade nej till. Regeringen har också inför omröstningen på söndag sagt att den ska uppmana folket att säga nej.

Utvecklingen i Grekland är rent tragisk. Det grälas om vems skulden är att situationen är så under isen och att den hamnar ännu längre ner efter morgondagen när lån på cirka 15 miljarder kronor egentligen skulle ha betalats. Krisen har ju pågått i fem år nu och man har inte kommit en millimeter närmare en lösning.

Jag tror ju att om den dåvarande regeringen i tid, redan 2010, hade börjat genomföra de ekonomiska reformer som krävdes, den strukturella förändring av ekonomin som andra länder krävts på och klarat av – ja, då skulle situationen inte ha varit den som den är i dag. När det grekiska folket nu senast valde en regering som lovade att de jättelika lånen skulle skrivas av och att pensioner och löner skulle återställas till tidigare nivåer, så förvärrades situationen dramatiskt.

I dag gick börserna ner över hela världen på grund av den finansiella oro som krisen orsakar. I sin förlängning – om grekerna säger nej och fortfarande vägrar att genomföra strukturella ekonomiska reformer som komplement till de neddragningar som ägt rum – kan detta orsaka en finansiellt orsakad lågkonjunktur, som kan komma att slå hårt mot framför allt euroländerna, vars skattebetalare får stå för fiolerna, men även mot länder utanför eurozonen, som Sverige.

Vi får väl se hur det hela avlöper. Ingenting kan vi göra annat än att stå vid sidan och kolla in händelseförloppet.

I morgon är det Kristdemokraternas nya ordförande Ebba Busch Thor som håller sitt premiärtal i Almedalen. Jag har lite förutfattade meningar om henne i och med att jag inte alls tror att hon är den rätta för partiet. I alla fall om det finns en ambition att växa.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.