Fridolin om skola och miljö

Hela dagen har jag arbetat med saker och ting som har anknytning till Sunnanå SK. Vad jag kan trösta mig med är att det kommer att bli så mycket mer av den varan under framför allt augusti. Faktiskt så mycket att jag i dagsläget inte riktigt är på det klara med hur i hela världen jag ska hinna med. Men finns viljan, så ska det nog gå. Kul är det i alla fall.

I kväll var det Miljöpartiets Gustav Fridolin som höll talet i Almedalen. Det var kemiskt fritt från angrepp – i alla fall påtagliga sådana – mot andra partier och andra partiledare. Fridolin koncentrerade sig på framför allt två frågor – utbildning och miljö. Det var nu inte alls så konstigt eftersom han ju är utbildningsminister och miljöpartist.

Skoldebatten har ju varit intensiv i många, många år nu. Med rätta. Men jag tror att det blir svårt för lyssnarna och tittarna att riktigt hänga med i svängarna. När alliansen regerade var det Folkpartiets Jan Björklund som först var skolminister och sedan utbildningsminister. Många förslag presenterades och en hel del drevs igenom. Alla förslag och alla beslut syftade förstås till att förbättra undervisningen och att öka kunskaperna hos eleverna. Dessvärre har inte mycket resultat av förändringarna redovisats, vilket väl åtminstone till en del kan förklaras med att förändringarna blev för många på för kort tid.

Ambitionen blev, kan man säga, för hög och det gavs aldrig någon riktigt arbetsro. Dessutom hade det kanske varit allra klokast att börja från början – det vill säga med förskola och lågstadium för att de grundläggande förbättringarna som då skulle ha åstadkommits hade följt eleverna uppåt i åldrarna. Kanske.

Nu går Fridolin och regeringen ut med budskapet att det aldrig tidigare har satsats så mycket på skolorna som nu. Nog har jag hört det tidigare, men jag må erkänna att jag inte hänger med i sifferexercisen. Hur mycket är mest någonsin och i förhållande till vad? Hur mycket är ”gamla” pengar och hur mycket är ”nya”? Om det sägs ingenting och om det ska ingenting sägas i ett tal inför publiken i Almedalen och framför tv-apparaterna. I ett tal som det här är det budskapet som ska fram och sedan får väl åhörarna tro vad de vill.

Att miljön också var ett tema i talet var som sagt självklart. Och självklart är det så att vi alla – inte minst politiken – ihärdigt måste arbeta för en omställning till ett, som det heter, grönare samhälle. I och för sig så kan väl jag och de flesta andra i min generation strunta i vad som händer eftersom vi kommer att leva under ganska hyfsade förhållanden ändå innan vi smäller av. Men för vår generations barn och barnbarn är miljöfrågan viktig även för oss. Vi vill ju att de ska ha det bra.

Dessvärre är inte Sverige det enda landet i världen och även om vi skulle få fram en alldeles utmärkt och ekonomiskt hållbart grönt samhälle så finns det så många andra länder som skitar ner och har väldigt långt kvar till ett mer uthålligt och renare samhälle. Så ibland kan man misströsta. Den svenska ambitionen, som nog delas av de flesta partier, räcker som inte till för att skapa en grönare värld så snabbt som vi önskar. Och vi kan bli vilket föredöme som helst utan att det kommer att spela någon roll under de närmaste decennierna.

I slutet av talet, det lät som ett nästan improviserat tillägg, tog Fridolin på ett hedersamt sätt upp invandringen och integrationen. Jag håller fullständigt med honom och jag ansluter mig gärna till den linjen som också företräds av Centern. Andra partier svajar i frågan – naturligtvis påverkade av den politik som Sverigedemokraterna företräder och som får allt större stöd i opinionen.

Nog om detta. Nu något om Riksbanken som i dag meddelade att den sänker räntan ytterligare från minus 0,25 procent till minus 0,35 procent. Det var högst överraskande och jag gillar inte utvecklingen alls. Men det är en magkänsla mer än en åsikt grundad på kunskap och erfarenhet. Förmodligen, får man hoppas, vet de som sitter och fattar besluten bättre och det är väl bara att hoppas på att de har rätt.

Nu blir det inte mer från den här ”pennan” i kväll, trots att det finns mer att skriva om. Men det får väl bli en annan gång.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.