Greklandskris och FP

Ja, så har det grekiska folket röstat. Allt tyder i skrivande stund på att det blir mer än 60 procent av de röstande som säger nej till de krav som EU, IMF och ECB ställt på Grekland. Å andra sidan fanns det i realiteten ingen överenskommelse eller något bud att ta ställning till. Det hela är mycket märkligt.

Dramatiken kommer nu att fortsätta och ingen vet vilket öde som väntar Grekland – och resten av Europa. För självklart får detta nej konsekvenser för såväl Grekland, framför allt för Grekland, och för Europa i övrigt och då i synnerhet euroländerna. Det står nu klart att den grekiska socialistiska regeringen fick igenom sin politik som går ut på att Grekland inte ska betala sina skulder men som självklart vill ha mer pengar för att hålla sig flytande. Bankerna har ju varit stängda och om det är så att Europeiska centralbanken inte ger Grekland mer pengar för att hålla bankerna under armarna – ja, då bryts väldigt snabbt hela ekonomin sönder och vad som då händer kan man bara spekulera om.

Ingen vet vad som händer och jag är inte människa att nu spekulera i vad som kan komma att ske. Troligen kommer nya förhandlingsrundor att genomföras och det är kanske troligt att den europeiska centralbanken ger en del pengar till de grekiska bankerna under några dagar, kanske en vecka. Men jag tror inte att EU-kommissionen är särskilt benägen att gå med på ytterligare kompromisser. Tålamodet var redan före folkomröstningen hårt prövat och det massiva nejet gör inte saken bättre. Verkligen inte.

Det är förstås helt OK att det grekiska folket genom folkomröstningen har sagt sitt. Det kan i och för sig ifrågasättas hur den har gått till. Inte förrän några dagar innan den ägde rum gav landets högsta domstol klartecken till att den skulle få äga rum. Och bara en dryg vecka innan den ägde rum lanserades den. Röstsedlarna har enligt flera källor varit väldigt omständlig och komplicerad och alternativen i båda fallen väldigt vagt formulerade. Men det förtar inte händelsen som sådan; folket har sagt sitt och därmed givit regeringen stöd för sin politik som i grunden innebär att Grekland ska diktera villkoren för de enorma lån som landet har fått under åren samt att landet ska få mer pengar ändå. I princip utan att betala – för betalar gör man med nya lånade pengar.

Så går det naturligtvis inte att hålla på. Den här krisen har ju hållit på i fem år nu. Men problemen har funnits mycket längre om än de har dolts duktigt. Jag har ju en känsla av att om Greklands dåvarande regering och de regeringar som följt på den verkligen angripit orsakerna till problemen på ett tidigt stadium så skulle inte detta ha hänt. Jag minns ett exempel väl från krisens början: ett sjukhus hade ett stort antal trädgårdsmästare anställda som varje månad fick sina löner. Det var bara det att det inte fanns någon trädgård vid sjukhuset. Inte ens en liten täppa eller rabatt…

En stor ineffektivitet i statliga förvaltningar och i den offentliga sektorn kopplat till en väldigt ineffektiv skatteindrivning samt därtill en inte obetydlig korruption har under decennierna urholkat ekonomin å det väldigaste. Allt har gått ur hand i mun, som man säger. Och det utan att det i princip har funnits något i handen.

Den sittande vänsterregeringen med Alexis Tsipras i ledningen vill uppenbarligen inte heller göra något åt de strukturella och grundläggande problemen utan snarare urholka förutsättningarna för en rekonstruktion av samhällsbygget och ekonomin. Man kan ju onekligen vara rädd för att det kommer att gå helt åt skogen. Många, många greker kommer att lida svårt för regeringarnas missgrepp och oförmågor, som naturligtvis har byggts på att folket röstat fram dem och därmed accepterat missgreppen och oförmågorna.

Det finns med säkerhet många anledningar att komma åter till Grekland och den kris som råder i landet och förmodligen kommer att sprida sig till övriga euroländer i första hand men även till oss och andra som står utanför.

Nu är Almedalsveckan slut och sist ut, inför bara något hundratal åhörare, var Folkpartiets partiledare Jan Björklund. Jag blev faktiskt överraskad av det han sade. För plötsligt var det som om han satte socialliberalismen i högsätet. Borta var de tydliga pekpinnarna och andan av betongliberalism som blott alltför länge har karaktäriserat Folkpartiet.

Nu vet jag inte varför Björklund plötsligt bytte spår och styrde tillbaka till den socialliberala grund – i alla fall retoriskt – som jag tycker ska prägla Folkpartiets politik. Kanske känner han sin position hotad efter det dåliga valresultatet och de sjunkande opinionssiffrorna därefter. Den som väl är närmast att efterträda honom – om partiets landsmöte så beslutar – är nog Birgitta Ohlsson (som jag en gång anställde som ledarskribent på Sundsvalls Tidning), som ju är en uttalad socialliberal, även om hon är kontroversiell i vissa kretsar. Med henne är det lite grann som det var med Olof Palme – antingen gillar man henne och hennes sätt eller så gör man det inte.

En annan fråga som Björklunds framträdande väckte är om han i fortsättningen tänker behålla skägget. Jag tycker att det skulle vara trevligt. Men då ska han ha det för andra skäl än rent retoriska. Han inledde ju sitt tal med att han skulle tala ur skägget. Det kan han behöva göra oftare – i alla fall om han ska tala väl om socialliberalismen, som är den bästa ideologin att bygga ett samhälle på. Tycker jag.

Men det återstår än mycket att bevisa för Björklund. Var det bara prat eller menar han faktiskt något med det han säger. Eftersom han har varit ledande i arbetet att skrota den – eller i alla fall gömma undan – så är han kanske inte den rätta att bli talesperson för den. Det är i alla fall min fundering.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Greklandskris och FP

  1. Ja. Beträffande Grekland var det en ”ledarartikel” som jag nog skulle ha formulerat väldigt lika din text, om jag orkat/velat.
    Beträffande Björklund och fp´s eventuella framtid så skulle jag vilja komplettera med att hänvisa till DNs ledare idag. Och säga att Björklunds prat om socialliberalism inte är första gången, men det har ju visat sig vara bara prat. Och att om fp ska återfå trovärdighet som ett socialliberalt parti så lär det bli svårt med Björklund som partiledare. Även om fp´s högerkantring under de senaste 12-15 åren inte bara är Björklunds fel.

Kommentarsfältet är stängt.