Glassade i stan

Det var ju inte alls spännande på det sätt som de första rapporterna tydde på. Men det är lite spännande på ett helt annat sätt – det där med ubåten som hittades i förra veckan i svenskt vatten. Det är mycket riktigt en rysk ubåt av Som-klass, men den sjönk efter kollision med ett svenskt lastfartyg, SS Ångermanland, 1916. För 99 år sedan.

Ubåten har naturligtvis ett marinhistoriskt och försvarshistoriskt intresse. Men det är knappast troligt att vare sig svenska myndigheter eller ryska – om de har intresse av det – kommer att bärga vraket. Ombord finns 18 döda sjömän och kutymen är väl, om jag har förstått det rätt efter alla diskussioner som uppstod efter Estoniakatastrofen, att havet även fortsättningsvis får fungera som grav. Jag kan dock tänka mig att efterlevande släktingar skulle vilja komma hit för någon form av minnesceremoni, vilket vi borde kunna både arrangera och bjussa på om det finns släktingar som är intresserade av något sådant.

Tydligen finns det en lång rad vrak som ligger lite överallt på Östersjöns botten. Alla är naturligtvis inte undersökta och alla är kanske inte så där intressanta. Dock har jag läst om att det skedde stora katastrofer under andra världskriget och särskilt under slutet av det i sydöstra delarna av Östersjön. Om de vraken undersökts har jag inte en aning om, men tar det inte för otroligt. Fler än man tror är intresserade av marin historia och krigshistoria.

Dagen har varit väldigt bra. Ett fantastiskt väder medgav att jag för andra gången i år kunde ta en promenad ner till stan i bara skjortärmarna. Det var länge sedan jag tog en lite längre promenad och varje gång jag gör det tänker jag att jag måste försöka få det till en vana. Det gick så mycket lättare för några år sedan, så varför skulle det inte gå nu.

Men som alltid har det med viljan att göra. Som att sluta röka. Jag vet att jag borde, men den 100-procentiga motivationen finns inte och när inte den finns så garanterar jag att det finns tusen skäl att fortsätta med eländet.

Apropå onyttigheter så passade jag på att gå in i glassbutiken som Alhems trädgård har öppnat i stan. Det var inte så mycket folk där, faktiskt inte en enda när jag gick in, men under tiden som jag var där ramlade det in en del kunder. Jag gillar satsningen som de har gjort, men jag tycker nog att de inne i centrum någonstans borde ha en skylt eller annan information om att glassfabriken och -butiken bara ligger lite drygt 100 meter österut.

God var glassen i alla fall, om än att jag nästa gång nog väljer andra smaker. Det finns ju så många att välja mellan. Det besöket spar jag nog till dess dottern kommer upp om en och en halv vecka. Bekanta träffade jag också på hemvägen, som var trevligt att prata med.

Sedan blev det lite ideellt jobb för Sunnanå. Än så länge är det relativt lugnt även om det är höststart nu på torsdag kväll hemma på Norrvalla när Östersund kommer på besök. Nästa vecka drar det verkliga arbetet igång lite långsamt för att sedan maxa resten av månaden. Verkligen en utmaning, eftersom jag inte har haft så mycket på agendan under en månad, så mycket av olika saker, på många år. Jag ser fram emot det.

 

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Glassade i stan

  1. Moa skriver:

    GLASS!!!!! 😀 😀

    Och det är nån i närheten av Ejes som tydligen utför laserbehandligar för att folk ska sluta röka. Ska jag boka in en tid åt dig? En behandling räcker, sa hon. :p

Kommentarsfältet är stängt.