Jobb, umgänge och elbil

Vilken härlig dag det har varit! Det började jobb under förmiddagen och när det var klart så var det dags för nästa. Ja, det ska egentligen inte levereras förrän i morgon, men eftersom jag knappast har tid i morgon, så fick det bli i dag. Det gick bra det också, fick jag besked om. Men sedan har det blivit förhands om Sunnanås match mot Sirius på Norrvalla i morgon och ett litet referat om Sunnanås F19-lag som under natten till i dag åkte buss till Stockholm för att möta Hammarby. 2–2 blev det i den matchen och nu sitter laget på buss tillbaka. De ska väl vid det här laget ha kommit åtminstone till Ö-vik. Eller så är de mellan Ö-vik och Umeå. Snart hemma, med andra ord.

Dagens behållning var när vi åkte ut med våra norska vänner Åge och Tone. De kommer varje sommar till Skellefteå och det är alltid lika roligt och kul att möta dem och prata med dem. De är ju så glada och positiva.

Först åkte vi till Allmosan för att försöka få dem imponerade av stans största fasta loppis. Söndagarna vid Folkparken brukar ju inte vara så dåliga heller när folk samlas för att packa upp sådant de vill bli av med. Men Allmosan är något speciellt i alla fall och i vår lilla familj skänker vi gärna saker dit. Överskottet går ju till goda ändamål och kan man inte stötta på annat sätt – eller vill man inte stötta på annat sätt – så är det ett bra sätt att ge saker dit som sedan säljs.

Sedan fortsatte vi ut till Kåge och satte oss på hamnkaféet för att käka räkmackor och pannkakor i solen och den ljumma blåsten. Det var mysigt att sitta där och snacka om än det ena, än det andra. Vi kikade också på båtar och då särskilt en stor rackare med katamaranskrov samt två ordentliga motorer på jag vet inte hur många ”hästar”. Ungdomarna i båten stack ut ett par svängar, men någon fart att tala om var det i alla fall inte så länge vi såg båten. När den låg vid bryggan såg grabbarna dock lyckliga ut utom han som låg och skruvade i motorn. Det såg trångt ut.

Jag fick också tillfälle att snacka lite med arrendatorn till kaféet, Hans Brettschneider. Alltid lika kul att orda med honom.

Jobbet har pågått även i kväll och när jag skrivit klart det här inlägget har jag fortfarande lite kvar. Tänk det är så härligt att jobba och skriva. Och jag känner mig fantastiskt privilegierad över att fortfarande få möjlighet att randa olika saker. Privilegierad och lycklig eftersom det är så roligt.

I kväll har jag talat med ägaren till en Tesla, den häftiga elbilen som produceras i USA. Han är gäst på Aurum och om jag i tid och otid talar väl om Mazda, så kan jag inte någon stund på dagen eller någonsin mäta mig med ägaren till Teslan.

Batterierna har utvecklats fantastiskt och han kör 50 mil på en laddning. Vid Teslas snabbladdare, som nu byggs ut i snabb takt, tar det en timme att ladda batterierna fullt för ytterligare åtminstone 40 mil. Bilen gör 0 till 100 på tre sekunder och det är över 700 hästkrafter i motorn. Ägaren har nu kört runt med hustru och barn och barnvagn och packning utan problem och han sa att det finns inte en bil i världen som han skulle byta Teslan mot.

På vintern är den som bäst. Via mobiltelefonen sätter han igång fönstervärmen så att fönstren är snö- och frostfria. Ingen motor behöver varmköras med höga utsläpp. Allt funkar från första sekunden. Milkostnaden inskränker sig till en krona. Fast då tror jag inte att han har räknat in värdeminskningen, utan bara driftkostnaden. Åtta års garanti. Ja, det låter inte så dumt.

Om jag lever vidare tillräckligt länge kanske Mazda börjar tillverka elbilar…

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.