Fotboll och utanförskap

Det var så roligt att Sunnanå vann i dag med så klara siffror som 7–0 mot Bollstanäs. Jag tror och hoppas att det gav spelarna inspiration och bäddade för en insikt om att varje spelare i varje stund måste tänka på att jobba för laget. Att hela tiden göra sitt absolut bästa. Spelarna är väl tränade för det, rent fysiskt. Men ibland spökar den mentala inställningen och ställer till det. Allt känns emellertid bra med segern och jag hoppas att spelarna inte tror att det ska gå lika lätt i de matcher som återstår av seriespelet.

I dag har folkpartiledaren Jan Björklund hållit sitt sommartal. Jag var fullt upptagen med fotbollen och har bara läst något referat av vad han faktiskt sa. Det står i alla fall nu helt klart att han vid landsmötet i höst kommer att väljas om som partiledare. Han har onekligen ett tufft jobb framför sig och jag är inte alls säker på att han kommer att kunna leda och föra i mål den förnyelse av politiken som är nödvändigt. Och som det har talats så väldigt mycket om.

Det råder väl knappast något tvivel om att han har ambitionen att lyfta Folkpartiet över dagens låga opinionsnivå och till en plats bland de övriga partierna som i alla fall garanterar att partiet får stanna kvar i riksdagen. Men det återstår att se hur han och partiet kommer att lyckas med det. Nästa val ligger långt bort och mycket hinner hända som både kan hjälpa och stjälpa partiet.

I kvällens Agenda som sändes i SVT var det en liten studiodebatt mellan Christina Höj Larsen (V) och Richard Jomshof (SD). Debatten föranleddes av att SD i den senaste Sifomätningen av opinionen har stöd av cirka 18 procent av väljarna. Det är en ordentlig ökning av stödet sedan valet som gav litet drygt 13 procent av rösterna.

Som alltid när när SD är med i en debatt spårade diskussionen väldigt snabbt in på att SD anser att vi tar in alldeles för många flyktingar och att det är mängden asylsökande som utgör grunden för snart sagt alla problem som finns i vårt samhälle. Så är det förstås inte.

Nu har jag inte några sympatier för SD:s politik och det var väl också därför som jag blev en smula upprörd av argumentationen från SD:s partisekreterare Jomshof. Politiken går ut på att minska invandringen kraftigt. Argumenten för att så ska vara fallet hängs upp på att, som partiet påstår, antalet grova brottslingar är överrepresenterade i invandrargrupper, att det är invandrare som gruppvåldtar och att de bor i områden som är utanförskapsområden.

Om det nu är där – i storstädernas kranskommuner och omgivningar – som problemen finns så efterlyser jag en politik från SD:s sida om hur problemen i dessa områden ska lösas. Problemen sägs ju finnas där och de löser man inte per automatik genom att snabbt och hårt strypa möjligheterna för flyktingar att komma hit för att söka asyl. Den praktiska politiken att minska utanförskapet i förorterna finns inte. I det står Sverigedemokraterna lika nakna och bara som alla andra partier.

Det finns inte några enkla åtgärder och politiska grepp som minskar utanförskapet och dämpar det ökande hatet mot invandrare – och förmodligen det ökande hatet också mot svenskar från delar av invandrargrupperna. Situationen har till och från funnits i landet i ett par decennier och alltså byggts upp under lång tid. En sådan situationen löser man inte i en handvändning genom att sätta upp stoppskyltar vid landets gränser utan genom ett mycket målmedvetet arbete under lång tid framåt. Inget parti har något program för det, vad jag vet i alla fall.

Dock är det nödvändigt att ta sig an problematiken. Visst var det Folkpartiet som på 90-talet gav ut rapporter om var utanförskapet fanns i landet? Vilka städer och områden i städer och kommuner där utanförskapet kunde dokumenteras? Det var mycket tal om det då, men åtgärderna för att minska utanförskapet saknades då också. Det är lätt att beskriva problemet och att se det, men så mycket svårare att föra en politik som minskar utanförskapet och alla de problem som följer av det.

I Agenda framträdde också arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). Hon hade som vanligt hög svansföring när hon hävdade att regeringen kommer att klara målet att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet 2020. Hon sade också att regeringen inte får vika undan för svåra problem och att ingen regering ska göra det. Nåväl, då är det väl hög tid att försöka åtgärda utanförskapet. Mellan 1994 och 2006 hände ingenting och därefter har heller ingenting hänt som förbättrat situationen. Tvärtom.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.