Flyktingar och fotbollsresa

Jodå, det tidiga sänggåendet i går kväll. Pillret och en skön sömn bidrog till att jag i alla fall tog mig till gymmet i morse. Fast roddmaskinen pallade jag inte med. Tog det lugnt i de andra maskinerna också. På Friskvårdskompaniet – och kanske även andra gym – fungerar träningen i mycket också som en social gemenskap och en god del av tiden snackade jag med en kompis där som blivit en vän. Det kändes gott att mötas och snacka igen.

Sedan var det jobb till en bra bit in på eftermiddagen. Då for jag till stan för att växla lite pengar till USA-trippen och hälsa på hos Hälsosamt som öppnade i dag. Där var det fullt hus och där finns det en massa intressanta grejer som man kan stoppa i sig. Dessutom ges massage – det är tre tjejer som samsas i lokalen och jag hoppas att det kommer att gå bra för dem alla.

Jag träffade också personer som jag pratade bort stunder med. En som jag känner sedan tidigare och en som jag mest har hört talas om. Det är ju roligt att gå på stan och ha tid på sig och verkligen prata bort stunder. Annars blir det ju mest så att man bara hejar på varandra och säger några mer eller mindre intetsägande fraser. Icke så i dag.

Det var också meningen att jag skulle iväg på en litet möte i afton. Men det blev uppskjutet till fredag förmiddag i stället.

Flyktingkatastrofen har pågått flera år nu. Den fortsätter och nu börjar det skrivas och diskuteras alldeles väldeliga om flyktingarna. I snart sagt varje kanal och i varje tidning skrivs det om och pratas det om flyktingarna.

Det är en katastrof och det är – enligt min mening – inte någon tvekan om att vi måste hjälpa till så gott vi kan. De som kommer hit ska vi ta hand om på ett betydligt bättre sätt än vad som är fallet nu. Självklart skapas problem, men varje problem kan och ska lösas.

Vad jag saknar i debatten om flyktingarna är en gedigen diskussion om orsakerna till den. Och parallellt med en sådan diskussion också vad som kan göras åt för att undanröja grunden till flyktingkatastrofen.

Orsaken är det krig som Syriens president al-Assad startade mot sin egen befolkning i mars 2011. Fortfarande i denna dag bombar regimen städer och byar bland annat med de ökända tunnbomberna. Kriget har också utvidgats till att dra in hemska islamistiska krafter i form av IS och andra grupper. Så nu krigar snart alla mot alla. Landet förstörs mer och mer för varje dag som går och världen tittar fortfarande på. Och klagar över att flyktingar söker sig bort från landet och inte vill vara i de gigantiska flyktingläger som upprättats i Libanon och Jordanien. Läger som rymmer 100 000-tals människor. Båda dessa grannländer har tagit emot mer än miljon människor vardera.

Om världssamfundet kan bestämma sig för att få bort al-Assad från makten. Om en någorlunda stabil statsledning kan upprättas i landet. Om det kan avväpnas så att det inte blir som i Libyen. Om världen skulle kunna bidra till att bygga upp hus och infrastruktur igen – ja, då skulle flyktingströmmen, åtminstone från Syrien, avta. Efter en tid skulle många flyende återvända hem.

Precis som vi alla skulle göra om vi tvingades iväg till någonstans där vi egentligen inte vill vara men där vi för tillfället känner oss trygga för våra liv.

Lite intressant för min del är nyheten är Kif Örebro nu har begärt ersättning för en resa ner till Kristianstad och till en match som inte kunde spelas därför att planen inte gick att spela fotboll på. Resan dit var 45 mil och tillbaka, förstås, lika långt. Nu vill Örebrolaget har ersättning för den resa av Kristianstads DFF och Svenska fotbollförbundet. Men Kristianstadslaget säger att det är kommunen som ansvarar för planens skick.

Det som slår mig är uttalandet av Örebrotränaren Rickard Nilsson. Han säger visserligen att han inte har några exakta summor, men att det är stora summor för klubben som läggs ut på resor. Örebrolagets ekonomi är väl inte i toppskick, men det är få damlag i fotboll som har stark ekonomi.

Nåväl, visst kostar resorna pengar och jag tvivlar inte på att Örebros resa tur och retur till Kristianstad tycks kostsam för klubben. I all synnerhet som man inte kunde spela utan måste åka en gång till. Men se på Sunnanå SK här i Skellefteå. I Elitettan, serien som laget spelar i, är den närmaste matcharenan i Östersund – 50 mil bort. Till alla andra bortamatcher krävs det flyg – ofta kombinerat med buss – och inte sällan övernattningar. Undrar vad Rickard Nilsson skulle säga om det.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.