Bilden på Aylan

Bilden på den treårige Aylan som drunknade när hans familj försökte ta sig från Turkiet till Grekland har fått över världen i dag. Det är en bild som jag tror kommer att bli historisk. Vi vet ju alla små barn dör varje dag i kriget i Syrien och krigen på andra håll i världen. Vi vet att ungefär tusentals barn under fem år dör varje dag till följd av svält och enkla sjukdomar som exempelvis diarré. Ungefär 4 000 barn dör varje dag av sviterna efter att ha druckit smutsigt vatten.

Vi ser inte den döden. Den är vardaglig. Men lika hemsk som all annan död. Kanske vill vi inte se den döden. Även om antalet barn som dör varje dag till följd av svält, skitigt vatten och enkla sjukdomar minskar över tid så är det fruktansvärt många barn som varje dag inte klarar att leva vidare. På tre dagar dör lika många små barn som Skellefteå har som befolkning.

Treårige Aylan död berör på ett annat sätt. Vi upplever en flyktingström som sägs vara den största sedan andra världskriget. Många länder upplever ett tryck som de försöker värja sig emot. Flyktingarna och deras situation är på allas läppar. Diskussionens vågor går höga och det var bokstavligt i dessa vågor som Aylan drunknade när båten som flyktingsmugglarna placerat familjen i sjönk en bit utanför kusten. De dramatiska och tragiska bilderna på Aulan liggande i vattenbrynet och när han bärs bort väckte en stor del av den opinion som så länge har velat blunda inför det som händer.

Reaktionen är glädjande nog positiv. Opinionen för flyktingmottagandet har ökat och fler frivilliga krafter ställer upp. Mer pengar samlas in till Unicef och UNHCR, Röda Korset och andra hjälporgan. Allt fler förstår att vi i Europa måste ställa upp för att ge skydd och trygghet åt dem som flyr från krig och förföljelse.

Vi har tagit emot många flyktingar tidigare. Det har vi klarat av här i Sverige och det har andra länder i Europa klarat av. Allt under tider när inte var så goda som de är nu. Flyktingmottagandet är självklart, enligt min uppfattning, och vår demografiska utveckling talar för att vi i framtiden kommer att behöva dessa människor. De kommer att betala tillbaka – lita på det.

Och nu över till något helt annat. En fundering som jag måhända har ventilerat tidigare. Kanske är det inte så konstigt, men ändå. Nu när hösten närmar sig är det kallt i luften. Så snart solen skyms av ett förbiilande moln blir det kallt trots att det är 15-16 grader. Det blir lätt att huttra till.

Men på våren när det är samma temperatur – ja, då tycker man att det är riktigt skönt. Och varmt. Jag tycker att det är lite märkligt, men känslan av kyla på hösten och värme på våren vid samma gradtal styrs kanske av förväntningar av vad som kommer att hända. Ljus och värme väntar på våren och då blir vi varma av bara den tanken, medan det på hösten lägrar sig en fundering på hur kall och eländig vintern kommer att bli.

Det var nästan lite trolskt eller ruggigt en morgon härförleden. Björktrastarna, eller snöskatorna för dem som föredrar att kalla arten så, brukar ju stimma bra nog. Nu börjar de nog samla ihop sig till att dra iväg söderut. I träden och buskarna och på gräsmattorna nedanför balkongen var det uppskattningsvis ett 50-tal fåglar av den här arten. De flög fram och tillbaka och inte ett ljud gav de ifrån sig. Det var märkligt och fascinerat stod jag där på balkongen och tittade på dem.

Snart börjar en ny dag. Jag vill tro att det blir en bra dag. Några saker står på agendan och de ska inte bli så svåra att klara av. Jag tror därför att jag får tid över till att göra lite grann som jag vill. Det ska bli skönt.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bilden på Aylan

  1. Krister skriver:

    Hade inte den dödas familj redan uppehållstillstånd i Turkiet?

Kommentarsfältet är stängt.