Uppsägningar och barn

I dag har jag fixat det sista i det projekt som jag tagit på mig när det gäller Sunnanå SK. Nu är jag säker på att det ska rulla på vidare och att resultatet blir kanonbra. Facit kommer väl i slutet av året. En stunds träning på morgonen klarade jag också av. Sedan har det varit hur lugnt som helst. Vilket förmodligen bidragit till att jag i avkopplingens tecken blivit trött. Det går dock över.

En sak som jag tänkt skriva om tidigare är beslutet som är taget när det gäller tidningarna och medierna i Norrbotten. Alla fotografer ska sägas upp. På Norran har Roine Sandlén fått sluta och Annika Eriksson har väl bara några dagar kvar innan hon också får gå. Jag förstår det faktiskt inte. Fotojournalistiken är viktig och har tyvärr varit väldigt styvmoderligt behandlat genom alla tider. Men vi ser vad bilderna betyder när vi ser vilka bilder som belönas årligen och vi ser vad en enda bild kan betyda när treårige Alan Kurdi hittades drunknad på en strand i Turkiet.

En bild kan vända en opinion. Vi har sett det tidigare och vi kommer att få se det igen. Men bra bilder kräver bra fotografer och de fotografer som i decennier har haft det som yrke kan sitt jobb. Att kreti och pleti i alla möjliga men framför allt omöjliga sammanhang kan ta bilder med sina mobiler innebär inte att tidningarna ska förfuska sitt uppdrag att servera kvalitet. Visst – en ögonblicksbild från något dramatiskt tillfälle som en privatperson har tagit – kan förvisso ha sin plats i en tidning eller på en webb. Så har det alltid varit.

Nedskärningarna på tidningarna och i medierna i Norrbotten när det gäller fotograferna – och att Norran sparkar två av sina fotografer – tycker jag är bedrövligt. Om jag har förstått saken rätt så sker det också en nedskärning på redigeringen. På Norran ska det tydligen bara finnas en redigerare kvar som ska se till att allt material hamnar i sina förutbestämda rutor.

Jag är full av känslor inför utvecklingen – eller ska jag säga nedrustningen – av journalistiken. Men eftersom jag vet att det finns tidigare kolleger som bara klassar mina åsikter som gnälligt och bittert tillbakablickande, så struntar jag i att utveckla mina tankar. Det har jag gjort tidigare och det får räcka. Dock måste jag få säga att jag tycker det är en beklaglig utveckling och jag är mycket rädd för att det kommer att påverka samhällsutvecklingen och attityderna i samhället på ett negativt sätt.

En nyhet som gick som en liten löpeld genom landet i dag var att kronprinsessan Victoria och prins Daniel väntar barn igen. Jaha, säger jag och skickar en förhoppning och tillönskan – som jag gör till att som väntar barn – om att det ska gå bra. Det är det enda man kan önska sig och andra, säger jag som en gång var pappa till en dödfödd son. Men vi kompenserades senare med Moa, som är världens bästa och smartaste dotter. Dock – ingen ska ta något för givet. Den läxan lärde jag mig.

Och mer än så blir det inte i dag.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Uppsägningar och barn

  1. Moa skriver:

    Tack, pappa.

Kommentarsfältet är stängt.