Bugar för drottningen

Jag tycker att det är ganska häftigt att drottning Elisabeth II i England i dag slår ett väldigt svårslaget rekord. I dag har hon nämligen varit drottning i 63 år och 216 dagar och slog därmed drottning Victoria som regerade fram till 1901. Nästa år fyller drottningen 90 år och det finns inte en människa i Storbritannien som tror att hon kommer att trappa ner på sitt jobb. Varje dag utför hon sina sysslor även om hon rör sig lite långsammare än tidigare. Det är väl bara att bocka och buga i en viss respekt för den gärning hon faktiskt utför.

Jag menar här i landet är ju pensionsåldern 65 år och väldigt många vill eller tvingas gå tidigare. Den odiskutabla chefen över Buckingham Palace har jobbat i 63 och ett halvt år. Visst sjutton är det imponerande. Att jobbet sedan är lite speciellt gör inte saken sämre. Till synes lätt och ibland glassigt, men jag vet inte om jag skulle vilja ha det fokus på mig som kungligheter både där och här och annorstädes har.

I vanlig ordning när så mycket annat är på agendan så har jag inte följt med ordentligt i nyhetsflödet. Däremot har jag jobbat och ägnat någon timme åt att vara i tvättstugan. Ny tid är uppsatt och bokad till dess att vi kommer hem. Gissar att det finns en del att vaska av då.

Sedan har det blivit packning, vilket innebär att jag stoppar ner grejer i resväskan och sedan tar upp en del. Egentligt behöver man inte släpa med sig så mycket och min erfarenhet är att man alltid tar med sig för mycket. Så om jag kan packa lätt underlättar det både för mig och för de på flygplatserna som lastar och lossar planen.

Ja, i morgon bär det alltså av. Det ska bli roligt att möta tvillingarna igen. Vi har ju sett varandra och pratat på Skype och det ska bli lite kul att se hur reaktionen blir när de ser mig i levande livet. Kanske är jag inte en fullständig främling. Det gick ju bra när hustrun kom dit och anpassningen till mig blir förhoppningsvis smidig också.

Det ska också bli kul att hålla på att leka med dem. Åtminstone i den mån som man orkar med det. Det sägs ju att små barn är livliga och hela tiden igång. Någon gång någonstans har jag snappat upp att vältränade elitidrottsmän- och -kvinnor inte har en chans att hänga med när dessa imiterar barnens rörelser under en dag. Undrar om man klarar att hålla igång som de vill. Eller om jag ska parkera mig i en stol och genast ge dem intrycket av att jag är en vänlig men ytterst stillsam farbror som helst inte ska störas. Men som kan ägna de ett roat ögonkast då och då.

En god vän kommer och hämtar mig i morgon bitti för att skjutsa ut mig till flygplatsen. Det är ytterligt vänligt. Han har gjort det en gång tidigare och det var lika vänligt då. Dock ska jag inte ens fråga om han kommer och hämtar oss när vi kommer hem. Någon måtta får det vara på att utnyttja vänner och bekanta.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.