Fyra kronor per dag

Om fyra timmar landar påven i Washington. Det är mycket om honom på tv nu och mer lär det väl bli när han landat och president Obama mött honom på flygplatsen. I morgon ska ju de två träffas för att sitta ner och prata och i morgon ska han också tala inför kongressens båda kamrar. Det blir intressant att följa. Om jag får möjlighet att göra det.

Jag ser i medierna att nästan alla länder i EU har kommit överens om hur flyktingarna ska fördelas mellan länderna. Tjeckien, Ungern, Rumänien och Slovakien röstade emot och Finland röstade inte alls. I morgon samlas stats- och regeringscheferna för EU-länderna till ett toppmöte och det ska väl mycket till om motsättningarna ska kunna överbryggas. För det är, enligt rapporterna, mycket stora motsättningar mellan de som vill ha flyktingkvoter och de som motsätter sig en sådan ordning. Motsättningarna kan komma att öka än mer, om det blir så att toppmötet med kvalificerad majoritet bestämmer sig för att alla länder ska ta sitt ansvar och ta emot delar av de flyktingar som lyckats ta sig in i något EU-land.

Vi får väl bara avvakta och se vad som händer. I sammanhanget är det inte oviktigt att påminna om att FN:s livsmedelsprogram WFP inte längre har pengar som kan ge flyktingar i Libanon och Jordanien mat för dagen. 360 000 får inte längre matbidrag och 1,2 miljoner flyktingar i lägren tvingas sedan några veckor tillbaka klara sig på fyra kronor om dagen.

WFP har bara fått in 41 procent av de pengar som behövs för att ge flyktingarna i lägren de mest basala nödvändigheterna – mat och vatten. I takt med att krisen i lägren blir allt värre för varje timme som går så ökar förstås desperationen och frustrationen hos dem som bor där. Alternativet att söka sig någon annan stans – till Europa först och främst – blir allt mer lockande och bidrar effektivt till att flyktingströmmen blir allt stridare.

På den nationella hemmaplanen noterar jag att Vattenfall nu har påbörjat en försäljning av sin brunkolsverksamhet i Tyskland. Det är något som sätter Miljöpartiet i klistret. Under valrörelsen vinkade miljöpartister i den ena debatten efter den andra med en kolbit och menade på att Vattenfall borde göra sig av med kolverksamheten. Partiets kongress var emellertid av en annan mening och körde över partiledningen, som naturligtvis måste foga sig i kongressens beslut. Men nu har det tydligen gått dithän att Vattenfall ändå kommer att sälja verksamheten. När försäljningen blir ett faktum blir det ett annat företag som fortsätter brytningen och därmed fortsätter med att servera den tyska industrin med ett bränsle som släpper ut stora mängder koldioxid.

Det är tydligt att miljöpartisterna i regeringen i det här fallet blir överkörda av Socialdemokraterna. Såvida inte regeringen på något sätt kan stoppa försäljningen, som ju är en ren företagsfråga. Vattenfall motiverar i sin tur försäljningsambitionen med att man bara följer givna direktiv att ställa om till en miljövänlig energiproduktion.

Och för mig rullar dagen på som vanligt. Senare i kväll väntar jobb.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.