Snart svenskar

I dag har det varit en speciell dag. För oss och för barnen, fast de tyckte naturligtvis inte det var något särskilt med någonting. Deras nyfikenhet är stor, men är lätt att distrahera och då blir de nyfikna på något annat till dess att det verkligen är något som de vill ha mer av, känna mer på eller titta mer på.

I dag var den dagen när vi alla åkte in till Washington DC och till svenska ambassaden för att ansöka om medborgarskap för tvillingarna. De måste vara med och sedan är det förstås en massa papper i original som föräldrarna måste visa upp.

Det gick bra att hitta till ambassaden som ligger tjusigt till precis bredvid Potomac-floden. Vi parkerade i ett närbeläget p-hus vilket så småningom visade sig kosta nästan 200 spänn för de två timmar vi var vid ambassaden och på en lunchrestaurang. Dyrt – men behändigt. Washington är en dyr stad, har jag förstått.

DSC09283

Ett rum för ansökan om visum och pass åt ett annat håll. Tvillingarna gick åt rätt håll. Dagen till ära hade vi klätt dem i landslagets tröja med nr 10 (som väl är Zlatans nummer). Men väl inne där i receptionen var det något annat som fascinerade. Vi hade försökt trimma barnen under färden in till ambassaden genom att oupphörligt försöka få dem att säga: Hej. Jag vill ha mitt pass.

Dessa ord fastnade inte och under tiden som vi väntade i receptionen på att alla original skulle kopieras och ytterligare frågor ställas undersökte tvillingarna varje centimeter av utrymmet. Bara en gång fick vi muta dem med varsin kaka för att de skulle stilla sig under några minuter.

När pappersarbetet var avklarat och ansökningarna inlämnade gick vi längs Potomacfloden och hittade så småningom en restaurang med barnmeny. Vi hade tänkt oss att ha utsikt över floden och den fina omgivningen, men fönstren skymdes av stora schabrak, som i och för sig höll på att plockas ner. Det visade sig vara skydd som hissas upp när Potomacfloden svämmar över och då skyddas byggnaderna bakom från vattenskador. Det var en smula intressant.

DSC09340

Tvillingarna väckte en smula uppmärksamhet när vi var ute och gick. De gula tröjorna syns lång väg och det är uppenbart att de är syskon som tar väl hand om varandra – när den viljan finns. Här är vi på väg till garaget för hemfärd.

Och mer än detta blir det inte i dag.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Snart svenskar

  1. Moa skriver:

    Vilka fina bilder! På fina barn. 🙂

    • olatheander skriver:

      Jo, en pojke – Ramy – och en tjej – Maya.

      • Hej Ola Theander, nu får du prata ur skägget. Vad är det för hemligt med dessa barn? Är det Dina barnbarn eller?? När Du skrivit om A får Du skriva om B. var har jag missat i Ditt bloggande, jag förstår att det är mycket,( allt om sport) osv. Men just om detta, med barnen, berätta!! Kram o hälsning Bella

Kommentarsfältet är stängt.