Smulor och spindlar

Snart stundar jobb och det ser jag fram emot. Att få arbeta med huvudet känns helt rätt efter att ha ägnat dagen åt städning och tvättning. Är man gäst i huset får man också se till att bidra med att hålla ordning. Helst ska det väl inte märkas att man är här. I går när vi var och käkade lunch i närheten av den svenska ambassaden var det snudd på att jag skulle fråga personalen om det fanns en dammsugare någonstans.

Små barn är – minns jag nu – duktiga på att smula ner golv och bord när de ska käka exempelvis majsbröd. Det var som ett litet hav av smulor nedanför deras stolar när vi skulle gå. Men som de försynta restauranggäster som vi var och är så sa vi ingenting utan bara drog därifrån när notan väl var betald. På ett sätt känns det ju ändå bra – att bara vara och dessutom vara smulig skapar ju sysselsättning och det är ju något som alla politiker önskar. Ja, att folk jobbar och bidrar till samhället.

Jag skulle vilja veta mer om vad som sades – egentligen – när presidenterna Barack Obama och Vladimir Putin möttes för enskilt samtal i FN. De talade om situationen i Syrien och i Ukraina. Fast om jag förstått det rätt så var inte Obama särskilt angelägen att prata Syrien och Putin lika lite angelägen att prata Ukraina. Men ganska mycket måste ändå ha blivit sagt under den dryga timme som de samtalade.

Även om de tycker väldigt olika, så är det bra att de träffas och faktiskt talar till och med varandra. Särskilt om de kan vara uppriktiga mot varandra och inte ägnar sig åt det svår- och mångtolkade diplomatiska fikonspråk som rapporterna så ofta handlar om. Att kunna tala med varandra brukar oftast innebära att problem kan undvikas och problem i det här sammanhanget kan vara så mycket och kan ställa till det ordentligt för så många. Vi får väl tro att USA och Ryssland så småningom hamnar på ungefär samma linje när det gäller agerandet i andra länder – Syrien och Ukraina – så att ont inte blir värre.

Förra året när vi var här och tvillingarna var nyfödda så var det spindelfritt här på nedre botten där vi huserar. Så är det inte nu i värmen och den höga luftfuktigheten. Spindlarna är ordentliga rackare där de största kan vara fyra-fem centimeter. Det är inte helt behagligt och även om det har varit en snubbe här och sprayat något så dyker de upp med jämna mellanrum. Vi är snabba att ta dem av daga och om någon eller några tycker att det är elakt och att vi lägger oss i naturens gång, så må de väl få tycka det.

Spindlarna är snabba, så det gäller att vara på alerten när deras bila ska falla. Men ibland går det ändå. Som när jag skulle gå ut och röka i källartrappan. Jag går barfota inomhus och klev i skorna och gick ut. Men något var inte rätt och jag trodde ett tag att det var någon ända av skosnöret som hamnat i skon och under min fot. Men när båda ändarna var ute och synliga insåg jag att det var något annat. Jodå, det var en fyracentimetersvariant som hade tyckt att min sko var en utomordentlig plats att tillbringa tiden i. Men i skon mötte den också sitt öde. Sedan dess skakar jag ur skorna innan jag sätter fötterna i dem. Bättre att jag gör det än att jag gör en ny skakande upptäckt.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Smulor och spindlar

  1. Moa skriver:

    Aaaaaaaah, vad hemskt!!!!

Kommentarsfältet är stängt.