Pjäsen min och 100 miljoner

I dag fick jag en smärre, men väldigt positiv, chock. Telefonen ringde och det visade sig snart vara en teaterman från Skåne som undrade om jag hade något emot om han satte upp min pjäs nästa år. Han har skrivit många pjäser själv och varit engagerad både i teater- och filmbranschen. Men nu ville han göra något annat nästa år och då hade han fått syn på min lilla pjäs som ligger i Amatörteaternas riksförbunds pjäsarkiv.

Nu skulle han beställa den och kika igenom den och jag hoppas innerligt att han fastnar för den och att han tycker den är värd att sättas upp. Det skulle vara så roligt.

Jag skrev den för 23 år sedan, så vissa saker behöver kanske uppdateras. Men den är skriven för en äldre publik och är inte fullt en timme lång. Tre kvart kanske. Den är skriven för tre personer och är väldigt enkel att sätta upp eftersom min tanke då var att den ska kunna framföras i mindre lokaler och då tänkte jag speciellt på äldreboenden.

Det finns ju teater för alla åldrar utom för äldre och det var också därför som Amatörteaternas riksförbund utlyste en tävling för att få in mer material som teatergrupper eller andra intresserade kan välja mellan.

Jo, min pjäs har spelats och jag är mäkta stolt över det. Det var under andra hälften av 90-talet – 1997/1998 någon gång – som pjäsen hade sitt uruppförande. En teatergrupp i Västerås hade fått syn på den och bestämt sig för att spela den. Jag var förstås med på urpremiären och den spelades under en vecka. Året efter spelade samma teatergrupp pjäsen på Amatörteaternas riksförbunds årliga kongress, som då var i Luleå, och då tjänade den som utgångspunkt för en diskussion om enaktare och teater för äldre. Jag har någonstans kvar recensionerna från tidningarna i Västerås och Luleå. De var faktiskt positiva.

Så om det blir något nu för pjäsen ”Men arvet då..?” återstår att se. Även om det inte skulle bli något så är jag väldigt glad för att någon i alla fall har visat intresse. Sätts den upp – ja, då kanske jag får ta en tur ner till Skåne för att titta på den. Vi får se hur det blir.

Det är möjligt att jag inte har läst Norran ordentligt. Men jag har i alla fall inte sett någon rad om att EU bestämt sig för att betala ut 100 miljoner kronor så att arbetet med järnvägsplanen för sträckan Umeå – Skellefteå kan börja samt att sträckan Umeå – Dåva industriområde kan börja byggas. Länsstyrelsen i Norrbotten och Region Västerbotten tillskjuter 100 miljoner också de.

Beskedet från Bryssel är ytterligt välkommet. Det innebär att förverkligandet av Norrbotniabanan tar ett konkret steg framåt. När järnvägsplanen utarbetas kommer Norrbotniabanan AB att börja arbetet med att hitta finansiering till en järnvägsplan för sträckan Skellefteå – Luleå.

Jag vet inte hur lång tid det tar att arbeta fram en järnvägsplan, men något år tar det säkert. Sedan gäller det att få fram pengar för bygget av järnvägen och då får väl den investeringen slåss mot underhållsinvesteringar i andra delar av landet där järnvägen sorgesamt har eftersatts under lång tid. Men Norrbotniabanans reella värde ligger ju i att godstransporterna blir smidigare, effektivare och billigare. Att sedan spåret öppnar för persontrafik så att en större arbetsmarknad blir mer tillgänglig för fler är en bonus.

Återstår att se om jag och andra i min ålder får leva så länge att vi får uppleva känslan av att åka tåg från Skellefteå dit vi ska i stället för bil, buss eller flyg.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.