Viktigaste frågan

I morse läste jag Dagens Nyheter tämligen noga. Det jag framför allt fastnade för var alla artiklar som publicerades och som handlar om klimatförändringarna som vi är inne i. Tidningen kommer att noga bevaka detta område fram till klimattoppmötet i Paris om en månad. Det är väldigt bra.

Förhoppningsvis kommer mötet att leda fram till att åtminstone större delen av världens länder nu har insett vad som är på gång och att det är hög tid att försöka minska utsläppen av koldioxid och andra så kallade växthusgaser. Men även om det skulle bli tvärstopp i dag på utsläppen så fortsätter försämringen av klimatet fram till dess att det så småningom vänder. Jag vill verkligen inte att den genomsnittliga temperaturen stiger särskilt mycket till, må jag säga.

Efter ha läst de intressanta artiklarna stod jag länge på balkongen i det fina höstvädret. Ett extremt vackert och varmt väder i oktober som säkerligen är en följd av klimatförändringen, förresten. Sedan flera år tillbaka har jag noterat att vintrarna kommer senare, inte blir så vansinnigt kalla och ligger kvar lite längre. Det är i alla fall känslan jag har.

Men när jag stod där på balkongen funderade jag den strävan som många föräldrar har. Man vill alltid att barnen ska få det bättre än man själv har haft det. Självklart vill jag det också. Så har det sagts i generationer och från långt tillbaka i tiden var väl föräldrarnas strävan att barnen skulle skonas från det hårda slitet i skitiga fabriker eller på små gårdar som knappt gav mat för dagen året runt. När det blev lite bättre, så fanns det skäl att önska barnen än bättre framtid och liv och så vidare, och så vidare.

All den här önskan var fokuserad på det materiella livet. Att få det bättre var liktydigt med att tjäna mer pengar, bättre bostäder, renare och säkrare jobb, gärna jobba mindre. Då och då har jag hört begreppet att vi bara lånar jorden av våra barn.

Det senare skulle jag vilja höra ofta. För det är så sant. Här uppe i Norden kommer självklart klimatförändringen att ha och få effekter av olika slag. Men det kommer förmodligen att vara uthärdligt i hundra år till. I andra delar av världen är det knappast uthärdligt i dag och om kanske fem-tio år bara, så är det inte det längre. Torra och varma områden blir torrare och varmare under än längre perioder. Platser kommer att bli obeboeliga. En högre nivå på haven kommer att dränka små önationer och låglänta kustområden där länder som exempelvis Bangladesh ligger riktigt pyrt till.

Kampen om marken som finns kvar och är säker blir hård och skapar konflikter. Liksom kampen om vattnet. Vi kommer säkerligen att få en stor mängd så kallade klimatflyktingar som finner sina livsbetingelser torka bort eller svämmas över.

Ja, det går förstås att måla upp riktiga skräckscenarier för hur det kan tänkas komma att bli om 30, 40 eller 50 år. Dagens medelålders fixar det säkert. Men deras barn och barnbarn? Vilken jord kommer de att leva på? Hur kommer deras liv att gestaltas. Vilka blir deras värden som de strävar efter – ännu mer välstånd, större bostäder, mer pengar? Nej, det tror jag inte riktigt på.

I dessa tankegångar fortsatte jag. Och hamnade i sektorn arbete. Kort bara – länge har det ju varit så att företag får göra avdrag för investeringar i maskiner av olika slag. Och det har under tiden blivit allt dyrare att ha folk anställda. Är det inte dags att vända något på kuttingen, som det heter, och beskatta investeringar som görs, eller i alla fall begränsa avdragsmöjligheterna, och i stället göra det lite billigare att anställa? Jag har sannerligen inte tänkt färdigt, men det finns en lång rad arbetsuppgifter eller jobb som måste göras och som inte görs i dag därför att det så rackans dyrt för företag och organisationer att leja folk som gör det.

Får tänka till lite mer. Dessutom har jag en hel del kritiska synpunkter på besluten som fattats på den moderata partistämman. Det får jag kanske skäl att återkomma till.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.