Näringslivssamtal

Dagen har varit god. Träning på morgonen och sedan koncentrerat arbete för att jag skulle hinna gå ner på stan för att äta lunch med Astor Vikström och hans kompisar i den gamla mentorgruppen. Ni vet de mentorer som drev fram det som nu är tillväxtkontoret – om det nu heter så. Av de ursprungliga planerna och det fria sätt som gruppen som skulle arbeta på har det blivit en traditionell kommunal förvaltning. Tanken var att näringslivet i Skellefteå skulle bemanna hälften av platserna och kommunerna hälften.

Vi som satt runt bordet och åt och pratade var överens om att näringslivet till stor del inte är så delaktigt i debatten och framtidsfrågorna i stan som det var tidigare. En orsak till det är måhända att ägarna inte längre är lokala. Och det fanns och finns en oro i den här gruppen av rutinerade äldre män att en och annan industri kanske läggs ner i framtiden för att produkterna ska tillverkas billigare någon annanstans. Samt dessutom får en lämpligare plats rent geografiskt där tillverkningen ligger närmare kunderna.

Näringslivet förändras ständigt. Skellefteå har flera väldigt framgångsrika företag som arbetar med ny teknik och marknadsföring. Det finns andra klara ljuspunkter också som exempelvis Martinssons som ska göra en investering på 80 miljoner kronor för att bredda och utveckla sitt sortiment.

I dag var det också ett företag i våra trakter – i Norsjö närmare bestämt – som fick utmärkelsen Årets gasellföretag. Det är en utmärkelse som ges till det snabbast växande företaget i länet. Vinnare blev Svansele Vildmarkscenter som drivs av Torbjörn Holmlund – mannen bakom planerna på storälgen Stoorn högst upp på Vithatten. Svansele Vildmarkscenter har växt med 463 procent på tre år och omsätter nu runt 25 miljoner kronor. Och detta på att i stort sett skjutsa ut folk i skogen för att de ska skåda älg och sova på granris. Men ett litet hotell i en gammal byggnad har starkt bidragit till fler besök, ökad omsättning och gissningsvis ökad vinst.

Nu får man bara hoppas på att planerna på Stoorn realiseras så snart som möjligt. Det skulle vara kul att uppleva den älgen innan man trillar av pinn. Dessvärre ser det lovande och lockande projektet vara lika svårt att omvandla till verklighet som Norrbotniabanan.

Under lunchen träffade jag också på doktor Willig och gjorde upp med honom att direkt efter maten komma förbi och bli vaccinerad mot influensan. Jo, jag tar en spruta varje höst och har mått bra av det. Det vill säga jag har haft turen att inte åka på någon flunsa. Kanske har det med vaccinationerna att göra, kanske inte. Men eftersom man är 65+ så är man tydligen i riskzonen, vilket jag inte tror på. Som vid alla uppsatta åldersgränser är det osannolikt att riskerna ökar från en dag till en annan. Det vill säga från den dagen när du fortfarande är 64 till dagen efter när du är 65. Det är nästan fånigt, men tydligen är det så det fungerar.

Ett roligt samtal med Richard hade jag också på gågatan. Kul med glada och skojfriska människor.

I Dagens Nyheter i dag skrevs det ett uppslag – nåja, nästan en sida upptogs av illustrationer – om Rättviseförmedlingens senaste rapport som i korthet går ut på att våra mediernas rapportering och nyheter inte speglar verkligheten i form av hur befolkningen är sammansatt. Det har väl medierna nästan aldrig gjort, vågar jag påstå. När jag var ansvarig för Norran exempelvis gjorde vi flera gånger försök att få med fler kvinnor i nyhetstexter och reportage liksom personer som har sina rötter i andra länder.

Visst går det att förbättra den balansen i rapporteringen. Men det kan bli lite krystat om man driver det till spets. Medierna speglar ju verkligheten som den faktiskt ser ut när det är stor majoritet män som sitter i ansvarsfulla positioner som företagsledare, generaldirektörer, och fackliga representanter för att nämna några exempel. När något händer är det, måhända en smula stereotypt, nästan självklart ur ett journalistiskt perspektiv att få kommentarer från de högst ansvariga. Det ska självklart kompletteras på annat sätt och det är väl snarast där, i den uppföljningen, som balansen kan bli bättre.

Jag håller fullständigt med min tidigare arbetskamrat, medieprofessorn Jesper Strömbäck, som i en kommentar till rapporten nämner att tiden för journalistiskt nytänkande inte finns på redaktionerna i dag. Nu gäller det snabba puckar, korta texter och givet utrymme på sidor och sajter. Förnyelsen under sådana premisser är sannerligen svår att åstadkomma.

Nej, nu blev det så där långt igen. Därför slutar jag nu.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.