Önskan om plogning

Jag tror att alla vet att det tar tid att känna sig hemmastadd när man flyttar. Det tar helt enkelt lite tid att ”bo in sig” i en ny stad eller i ett nytt område. Men det är kul att flytta. Man får lite nya perspektiv och även om det sker i det lilla, så gör det gott. När jag jobbade hände det att jag tog en annan väg till jobbet. Bara att vika av en gata tidigare eller göra någon annan krok än den gamla invanda vägen, som man nästan kunde gå i sömnen, blev en ögonöppnare. Nya perspektiv när man tittade på husen längs den ”nya” gatan. Och ”nya” människor som man mötte.

Här uppe på Moröhöjden har anpassningen gått bra. Många grannar att heja på och snacka med. Det är alltid lika kul att ”gaffla” lite om vardagen. Men ännu har jag inte hittat riktigt ”hem”. När vi bodde på Läkarvägen blev det så småningom fler olika promenadrundor som jag hittade. Det var olika sträckor på sju, nio och tolv kilometer som jag tog mig an med jämna mellanrum. När det var gott väder kunde jag ta en runda mest varje dag.

På Moröhöjden har jag inte hittat sådana rundor – än. Det är ju cirka 3,5 kilometer in till centrum och fram och tillbaka dit ger sju kilometer. Men det är ju inte precis en höjdare att gå längs exempelvis Torsgatan. Jag har hittat någon alternativ sträcka förstås, men jag är lite nyfiken på att söka mig österut och hitta stråk som kan vara givande för uppfriskande promenader.

Elljusspåret går ju utanför dörren och det är skönt att vandra. Men det går ju runt, runt och det kan jag ta då och då bara för att känna den ljuva doften av solvarma tallar, vilket det naturligtvis inte är tal om så här års.

Att jag skriver om promenadvägar har sin orsak i att jag ser att det finns ett medborgarförslag om att kommunen ska ploga Broarna runt-slingan på vintern. Jag vet inte riktigt om det därmed menas att hela sträckan som Hälsans stig utgör ska plogas. Jag hoppas det och jag hoppas innerligt att kommunen antar förslaget.

Många gånger när jag gick mina rundor från Läkarvägen valde jag att vika av vid kyrkan och traska iväg längs Hälsans stig för att komma till andra sidan av Lejonströmsbron. Men det gick inte på vintern och jag saknade verkligen den slingan på vinterhalvåret.

Så om politikerna nu fattar tycke för förslaget, så är det fullt möjligt att jag tar den mycket längre turen från Moröhöjden bara för nöjet att njuta av vår älv även på vintern. I och för sig struntar kommunen fullständigt i vad just jag tycker, men jag är uppenbarligen inte ensam som vill gå den vägen även när det är kallt och naturen är snötyngd och vit.

Jag hoppas att det blir så.

Och så kan jag säga att dagen för mig har varit god.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.