Tankar efter terrordåden

En intensiv dag går mot sitt slut – det vill säga att sitta i soffan och kolla den för svenska landslaget i fotboll så viktiga kvalmatchen till EM mot Danmark på Friends arena. Returmatchen går ju i Danmark i början av nästa vecka.

Det är som sagt en viktig match. Men egentligen känns inte matchen särskilt viktig. För vad är viktigt av det vi gör till vardags en dag som den här; en dag efter terrordåden i Paris.

Jag har inte haft tid att följa nyhetssändningarna, men jag har förstått att nyhetssändningarna har fyllts av information och vittnesmål om händelserna i går kväll och gårdagsnatten. Själv satt jag uppe och kollade på CNN och BBC till framåt två på natten och till dess att det stod klart att polisen gått in i konsertlokalen som terroristerna tagit sig in i och där mördat långt över 100 människor i något som inte kan beskrivas som annat än ett blodbad.

I dag har polisen i Bryssel tagit tre personer, enligt uppgift, som ska ha haft något med dåden i Paris att göra. Dock sägs det i någon nyhetssändning, så vitt jag har snappat upp informationen rätt, att den franska polisen lär ha haft kännedom om att åtminstone en av terroristerna var aktiv i radikala jihadistiska grupperingar. Om så var fallet – hur kunde det vara så att man antingen släppt kontrollen av honom eller missat honom nu, så han kunde delta i dåden? Det var ju likadant vid terrorattacken mot Charlie Hebdo i januari: då hade den franska polisen släppt bevakningen av de två personer som sedan utförde dådet.

Tids nog får vi veta mer. Till dess och även fortsättningsvis är det bara att beklaga att dessa terrordåd kan äga rum. Jag har inga problem med att känna sorgen och dela den med offrens anhöriga. Att ryckas bort så plötsligt är ett trauma för alla efterlevande och när det sker på ett sådant som sätt som i går och i natt – ja, då blir döden meningslös och svårbegriplig för de anhöriga.

Jag vill inte leva i ett polis- och övervakningssamhälle. Men för varje gång som ett sådant här dåd inträffar i Europa så ökar risken för att vi utsätts för ökad kontroll och för att vi – i och för sig tämligen obemärkligt – utsätts för denna kontroll. Redan är vi kontrollerade till tusen. Den eller de som vill kan lätt spåra var vi är, vad vi köper och vad vi säger och tycker. Allt finns i den digitala världen och det är väl inte någon egentligen som har en fullständig uppfattning om hur mycket, var och hur länge information sparas i servrar hos myndigheter, organisationer och företag. I denna kontrollerande värld kan det väl synas egalt om myndigheterna lägger in ytterligare kontrollfunktioner – eftersom vi vet så lite om vad som i dag spåras och sparas. Men jag gillar inte utvecklingen och tendensen.

Gott och bra är det dock om polisen i Sverige och övriga Europa är på tårna och kan ingripa så att terrordåd kan avstyras och terrorister gripas efter dåden. Om de nu inte sprängt sig själva till döds.

Dagen för min del då? Jo, vi har haft besök av hustruns släktingar från Luleå. Det har varit väldigt trevligt och som vanligt vid sådana här träffar blir det mycket mat och god mat.

Men nu är det snart fotboll…

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.