Efterlängtad busstation

Så har dotter Moa kommit. Jag var förstås ner till busstationen och mötte henne och än en gång kunde jag konstatera att det är för uselt ordnat för bussresenärerna. En pytteliten väntsal som i sådant här grinigt väder blir proppfull och/eller huttrande människor som försöker ta skydd för vintersäsongens första snålvind och snöyra.

Jag läser i Norran att kommunen nu har köpt marken mellan järnvägen och Södra Järnvägsgatan för att där så småningom försöka få till en ett resecenter och därmed också en busstation som är värd namnet. Men det kommer att dröja ytterligare några år. Det omtalade kulturhuset på torget ska ju inte stå klart förrän senast 2019 och då krävs om inte annat nya parkeringar. Och en ny busstation. Den borde komma till mycket tidigare, om jag får säga vad jag tycker.

Jag började på Norran 1999 och när jag kom upp hit för en första intervju var det mitt i vintern – i januari. Jag åkte buss från Sundsvall och väl framme mötte mig den tidigare chefredaktören Stig Ericsson, som då var med i gruppen som skulle rekrytera en ny chefredaktör efter Birger Thuresson. Stig stod huttrande och fiskade upp mig när jag klev av bussen. Det var snöfall, blåst och mer än 30 grader kallt. Det var inte utan att jag mycket starkt funderade på var i hela friden jag hade hamnat.

Det är hur kul som helst att Moa är här. Det är ju en helt annan sak att umgås i levande livet än att ha den dagliga telefonkontakten. Vi får väl se hur dagarna som följer – ja, egentligen är det bara i morgon som är en hel dag med henne eftersom hon åker hem igen på måndag – ser ut och vad vi möjligtvis hittar på. Hon har ju en farsa som inte är så där väldigt mycket för uteliv när han tycker att vädrets makter är emot honom. Ibland behövs det inte mycket för att han ska tycka det.

Så har jag gjort det igen! När jag hämtat upp Moa så skulle vi naturligtvis hem och ställa bilen i carporten. Det är många bilar som står i längorna och mellan varje parkeringsplats finns det järnstolpar som håller upp taket. Det var säkert kalasbra när carporten byggdes, men nu är det sannerligen trångt.

Nåväl, när vi kom tillbaka höll fastighetsskötaren Roger på att ploga parkeringen. Med sin stora maskin som for fram och tillbaka blev jag en smula stressad och det bar sig inte bättre än att jag körde in på fel parkeringsplats. Det är en smula genant. I all synnerhet som det är andra gången jag gör det (det hände en gång i början av min carport-tid också).

En sak till. Snart kommer mediernas fokus att flyttas från terrorister både här och där till vad som kommer att hända på miljötoppmötet i Paris som snart drar igång. I samband med det har kungen tydligen uttalat sig i en intervju i Svenska Dagbladet och då halvt på skämt och halvt på allvar föreslagit att badkar bör förbjudas. Det är väldiga mängder vatten, uppvärmt dessutom, som förbrukas vid varje bad. Det tär på vattenresurserna och ökar på energiförbrukningen på ett sätt som inte är bra för miljön. En dusch är bättre i alla avseenden.

När Skebo gjorde stambytet på Läkarvägen 4 – när vi bodde där – försvann badkaren och för vår del var det helt OK. Vi hade bara tömt vatten i det en gång på mer än tio år och det var förstås jag som var skyldig till det. Jag hade varit ute alldeles för länge i svinkall vinterdag och därtill varit alltför dåligt klädd. Men då var det skönt att först bli upptinad och därefter ordentligt uppvärmd.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.