Julskyltning och asylrätt

En bra dag går mot sitt slut. Bra dag – ingenting dramatiskt har hänt i närheten av oss. Det rullar på och det får anses vara bra. Jag har pysslat med lite skriverier åt Sunnanå men i övrigt ägnat någon timme åt ett korsord som jag inte lyckades knäcka. Tagit en sväng med bilen. Shoppat en smula och bara i utkanten kollat in folklivet i centrum under denna första advent och det som ska vara inledning av julhandeln.

I gamla tider var denna dag en stor och spännande dag. Någon dag innan första advent täcktes affärernas skyltfönster av stora papperssjok. Ingen skulle kunna titta in. Så – vid middagstid ungefär – togs papperet bort och alla kunde se vad affärerna skyltade med. Det var faktiskt spännande. Det var tider långt före årets julklapp och våra tider när affärerna börjar skylta med julvaror redan i slutet av oktober.

Då gick vi i familjen ut och vi ungar häpnade över snygga skyltningar och nymodigheter som tomtar som kunde röra sig. Affärerna var förstås inte öppna eftersom det var söndag. Men intresset för vad som kunde tänkas erbjudas var stort. Det brukade vara svart av folk framför skyltfönstren på affärer som hade lyckats komma på något klurigt och nytt. Alla talade om det den dagen och många dagar framåt.

Jag vill minnas att skyltningen förändrades, så att det var en andra och tredje julskyltning också. Men jag kan minnas fel.

I kväll satt jag och tittade på SVT:s Agenda. Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin fick förklara hur Miljöpartiet kunde gå med på den avsevärda skärpning av politiken mot flyktingar som regeringen beslutade sig för nyligen. Fridolin gjorde det på ett lugnt och nedtonat sätt och det var så tydligt att beslutet fattats under stor vånda från Miljöpartiets sida. Efter en stund togs Moderaternas andre vice ordförande Elisabeth Svantesson in i studion för att diskutera med Fridolin.

Moderaterna vill ju att flyktingar direktavvisas vid gränsen under hänvisning till att de får söka asyl i något annat europeiskt land som de naturligtvis kommer ifrån. Hon menar att det förslaget i princip inte skiljer sig från det regeringen nu beslutat och som i praktiken innebär att de utan id-handlingar avvisas på studs. Båda parter hävdar att den andre parten bryter mot internationella regler som säger att alla har rätt att söka asyl i ett annat land.

I EU finns sedan länge Dublinkonventionen som säger att en person som kommer från något land utanför Europa ska söka asyl i det första landet som hon eller han kommer till. Med den väldiga strömmen av flyktingar som söker sig till Europa så har den konventionen sedan länge spelat ut sin roll. Grekland och Italien är de länder som har blivit hårdast utsatta för flyktingströmmen från Syrien, Irak, Afghanistan och länder i Afrika. Skulle Dublinkonventionen ha gällt skulle dessa två länder, möjligtvis kompletterade med Malta och Spanien, ha haft en fullständigt orimlig börda, medan övriga länder skulle ha suttit och tittat på.

För svenskt vidkommande innebär, om jag tänker rätt, Dublinkonventionen i teorin att inga asylsökande skulle kunna ta sig hit. Såvida de inte har smugglats in gömda under lång tid i lastbilar och långtradare eller rent av i de små och livsfarliga utrymmen som finns i flygplans landningsställ och på fartyg. Sverige omges ju av länder som alla måste passeras och där en flykting enligt konventionen ska söka asyl. Bara detta faktum innebär, tycker jag, att Dublinkonventionens skrivning i perspektiv av dagens händelser var feltänkt från början. Det är hög tid att EU kommer fram till en annan ordning som i grunden innebär att man söker asyl i EU och att de asylsökande fördelas mellan länderna i EU.

Nu är det inte så. Flyktingarna och de asylsökandena rör sig mer eller mindre fritt i Europa för att försöka ta sig till de länder där de har anhöriga eller bekanta. Och till de länder där man tror att man ska få det bästa och tryggaste livet.

Jag kan berätta att redan samma dag som regeringen aviserade den hårdare politiken i akt och mening att strypa flyktingströmmen, så blev det känt och spreds snabbt i Damaskus. Det vet jag. Vetskapen om att Sverige inte längre beviljar permanenta uppehållstillstånd samt att det blir betydligt tuffare regler för anhöriginvandringen blev en nyhet som gick från mun till mun. Gissningsvis spreds nyheten lika snabbt i flyktinglägren i Libanon, Jordanien och Turkiet. Detta eftersom Sverige till nu har varit känt för sin generösa flyktingpolitik och humana syn på nödlidande.

Debatten kommer att fortsätta om vad som är rätt och vad som är fel. Och detta samtidigt som myndigheter och kommuner försöker agera så riktigt och så snabbt som möjligt.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.