Så ömtåligt det är

Det blev inte något inlägg på denna plats i går. Det var verkligen inte något planerat uppehåll. I stället berodde det på att internet lagt av. Det försvann någon gång, exakt när har jag inte en aning om, men borta var det. Ingen kontakt åt något håll på datorn och inte heller via telefonen. Jag prövade med att starta om routern och kolla sladdar, men ingen förändring alls. Ingen kontakt med den digitala omvärlden.

Vem skulle jag ringa? Alltele som svarar för internet i vår bostadsrättsförening. Jo, men vilket telefonnummer har bolaget för felanmälan? Det finns på internet. Man kan också felanmäla på deras hemsida. Men man kom ju inte ut på nätet. Våra vaktmästare svarade inte på mobiltelefonen heller och jag tror inte att de har skyldighet att vara jour 24/7.

Så då satt jag här med svart skärm. Men jämna mellanrum gick jag in och kollade. Men ingenting hade hänt, så det var bara att gå och knyta sig så småningom. Nu i morse var förstås vaktmästarna på det. Hela bostadsrättsföreningen hade drabbats och det innebär att 350 lägenhetsinnehavare varit utan internet i mer än ett halvt dygn. Framåt tidig förmiddag var allt som vanligt igen.

Men det inträffade är verkligen en tankeställare av stort mått. I dag är vi så rackans beroende av dator, telefon och ett fungerande internet att när det inte fungerar så fungerar inte någonting. Gissningsvis styrs det mesta av datorer i dag och om det blir störningar så stannar det av. Jag tycker att det är rent skrämmande. Tänk om det som nu hände i går kväll hade hänt en fredagkväll. Skulle vi då ha varit utan internet och allt det som vi gör över nätet fram till måndag förmiddag? Om det skulle ha inträffat så skulle jag nog personligen ha letat upp någon av vaktmästarna och gått hem till honom för att försöka övertala honom att göra något.

Visst har det väl hänt och helt visst är det möjligt att avhålla sig från internet under en tid. Jag kan exempelvis bestämma mig för att under en dag eller två inte använda datorn för att i stället ägna tiden åt promenader, socialt umgänge eller bara att sitta och läsa en bok. Eller att göra vad som helst som inte har med den nya tekniken – dit jag räknar datorer, telefoner och sådana där plattor. Det är en sak. Det är ett planerat upphåll.

Men när förbindelserna klipps och det finns många saker som ska fixas och ordnas, skrivas och levereras – ja, då blir det en helt annan sak. Då ställs tillvaron på ända. Och det skrämmer mig för borta är de tider när det fanns alternativ. När slutade man exempelvis med att distribuera telefonkataloger? Det kan väl inte vara så väldigt många år sedan. Jag minns i alla fall att vi fick sådana när vi bodde på Läkarvägen. Men det är kanske åtta-tio år sedan sista telefonkatalogen delades ut. Kanske mer – åren går så fort.

Med allt detta sagt, så säger jag inte mer i dag. Annat än att det har varit en bra dag. Jag har varit på Arkitektkopia, Sunnanås kansli och Gustafssons bil för att utföra en del ärenden och snacka med dem som jag känner. Och jag har träffat en arbetskamrat från Norran som nu också gått i pension. Det var väldigt roligt att prata med honom eftersom det säkert är mer än sex år sedan vi senast sågs.

Nu snöar det. Hoppas det får ligga kvar.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.