Det är nog resfeber

Nu börjar det faktiskt bli lite febrigt. I morgon drar vi ner till dotter Moa och sedan fortsätter vi via Stockholm och Wien till Kairo för vår vanliga tripp ner dit under jul- och nyårshelgerna. Så här mot kvällningen upptäcker jag att dagen har varit så full av olika aktiviteter att jag faktiskt inte är färdigpackad. Det är en smula illavarslande, men kommer självklart att ordna sig på det allra bästa sättet, även om det är lätt att jaga upp sig en smula.

Erfarenheten har lärt mig att det är viktigt att se till så att alla tekniska prylar med sladdar och laddare och annat ska ligga i handbagaget. Och det första som kommer att ske när vi kommit fram är att köpa ett mobilt bredband med så snabb uppladdning som möjligt. Utan kontakt med omvärlden är det ju kört eftersom jag kommer att jobba därifrån också. Det är å andra sidan tjusningen och fascinationen med tekniken. Nu för tiden spelar det inte någon roll var i världen du befinner dig. Det är bara att koppla upp sig och då är man med i realtid oavsett i vilken del av världen du följer händelserna.

Men som sagt – allt ska med och jag får nog gå ner i källaren en sväng till för att få med mig skor som passar för någorlunda varma dagar samt för förhoppningsvis många och långa promenader.

Våra vänner, som får fullt hus under helgerna framöver, får disponera vår lägenhet efter bästa lägenhet, om man säger så. Vilket påminde oss om att den nog bör städas en smula. Visserligen vill vi att de ska känna sig som hemma, men det är ju inte tanken att de ska sköta hushållsarbetet som vi försummat.

Som sagt – allt ordnar sig till det bästa. Om än det känns stressigt just nu.

I Paris sitter representanterna för världens länder i en ny nattmangling i ytterligare ett försök att komma överens om åtgärder som ska se till att uppvärmningen av jorden begränsas till två grader 2050. Jag hoppas verkligen att de lyckas ta detta steg. För jag vill tro att om man kommer överens så kommer länderna faktiskt att trigga varandra en smula. Så småningom inser de att det är mer lönsamt i längden att begränsa utsläppen och fortsätta ha en utvecklingsbar business än att kortsiktigt köra på som vanligt och därmed ruinera framtiden inte bara för jorden utan för sina egna företag och länder.

Ibland när man läser framtidsscenarier och vad forskare och omvärldsanalytiker och andra tror och tycker om framtiden så kan man ju få spader för mindre. Det finns verkligen svarta bilder av framtiden – ekonomiskt, miljömässigt och politiskt. Men det finns likväl ljusa bilder där vi alla i någon form av samförstånd gör det bästa för att världen ska vara en uthärdlig plats att leva på också framgent. Dock är det väl mest de mörka bilderna som dominerar.

Och det, mina vänner, bidrar till att jag ofta känner en tacksamhet över att ha fått leva under den tid som jag tillbringat på jorden. Det är ju verkligen inte min förtjänst att jag föddes när jag föddes eller jag föddes här eller att förutsättningarna för de flesta av oss som föddes på 40-talet var och blev så goda. Jag är rädd för att det blir tuffare för vår generations barn och för våra barnbarn. Men de fixar det säkert de också. Hoppas jag.

Och med det sagt återgår jag till packningen. Om allt fungerar som det är tänkt återkommer jag från Sundsvall i morgon.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.