En demonstration!

I morse ringde telefonen. En bekant ringde och sa att vattnet skulle stängas av om tio minuter. Tackar, tackar. Det blev till att fylla hinkar och byttor med vatten för alla tänkbara behov för minst ett dygn framåt. För så sades det från början att vattnet skulle vara bort från tio i förmiddags till tolv i morgon på dagen.

Vi trodde att det bara var här i området som något skulle åtgärdas, men senare såg vi på tv att det är flera områden som har drabbats. Någon ledning skulle fixas. Det är inte lätt att vara utan vatten, men det är väl bara en försmak av vad som kommer att hända i framtiden när Egyptens snabbt växande befolkning om kanske bara några år ska försörjas av Nilen. Det blir fler människor som ska dela på samma mängd, vilket innebär mindre för var och en.

Om inte landet fixar stor avsaltningsanläggningar, som jag varit inne på tidigare, så blir förmodligen lösningen att olika delar av Kairo får ta emot vatten under några timmar per dygn. Det är ju ett enkelt sätt att ransonera vattnet.

En positiv överraskning blev det nu mot kvällningen när det högst överraskande visade sig att vattnet kommit tillbaka. Hoppas det håller i sig. I så fall blev det ju bara 13 timmar utan vatten. Nu har jag kunnat vaska händerna ordentligt och det känns hur skönt som helst.

Det var en annan spännande händelse i dag här i området. När vi var ute för ett par ärenden hörde vi rop och skrän. Det visade sig att det var en demonstration. Städare och parkarbetare och säkert några andra också protesterade mot sina låga löner. De vill ha mer betalt. När vi träffade på demonstrationen var demonstranterna utanför områdets kontor där alla höjdare sitter.

Efter ett tag började de röra på sig. Det var väl uppskattningsvis kanske 300 personer som skrek ut sina slagord och krav. Många, många fler följde demonstrationen från trottoarerna. Jag hade inte kameran med mig förstås, men fotograferade med mobilen och jag önskar verkligen att jag kunde visa bilder. Kruxet är tekniken – jag har inte en susning om hur man får ut bilderna ur telefonen och till datorn. Det finns en sladd och den anslöt jag, men sedan hände som ingenting.

Kravet på högre lön är inte konstigt. För några år sedan låg minimilönen på 700 pund i månaden och nu är den tydligen 1 000 pund, vilket motsvarar ungefär 1 250 spänn. Det är inte mycket att leva på för familjer som kanske har flera barn och en hemmavarande hustru och där bara mannen försörjer familjen. Allt har ju även här i Egypten blivit dyrare. Det märker till och med jag när vi kommer ner hit en gång om året. Så att dra runt en familj på 1 250 kronor innebär definitivt inte någon guldkant på tillvaron. Det är fattigt.

Det ska också sägas att de arbetar hårt. Park- och anläggningsarbetarna är igång hela dagarna utomhus i solen och värmen. Städarna är också här väldigt osynliga, men de har att göra, kan jag lova. De var väl inte med i demonstrationen tror jag, men byggarbetarna lever farligt. Vilket skyddsombud som helst från Sverige skulle få dåndimpen här när de ser de bristfälliga ställningarna längs husfasaderna fem våningar upp där arbetarna håller till på en planka. Inga säkerhetslinor. Inga räcken. Inga hjälmar men sandaler på fötterna.

Nåväl, demonstrationen gav sig iväg till områdets mest trafikerande rondell i centrum. Där ställde de sig och höll upp sina skyltar och fortsatte framföra sina krav. Det fanns en polis där som klokt nog försökte ägna sig åt att på ett någorlunda sätt hålla ordning på trafiken. Men kan man inte göra vare sig med eller utan poliser.

Det är lite läskigt i alla fall att se sådana här demonstrationer. Plötsligt drar hopen iväg åt något håll. Oklart för mig varför det sker eller vem som leder eller styr de demonstrerande. Stämningen var onekligen sådan att om det varit någon som skulle ha framfört synpunkter mot kraven som framfördes så hade denne med säkerhet blivit väldigt svårt misshandlad. Man tar inte några chanser av det slaget när kanske 300 förbannade och frustrerade män är på gång.

Allt har ju en början. Kanske kan den här demonstrationen vara en sådan. Vem vet? Det finns ett pyrande missnöje med den tuffa ekonomin som uppstått efter det att turisterna svikit landet. Snart är det ju fem år sedan demonstrationerna ledde till att dåvarande presidenten Mubarak fick lämna sin post. Sedan dess har det varit öppna och fria val och så blev Mursi president och han ville införa de regler som muslimska brödraskapet vill ha i samhället. Då gick det åt skogen igen när militären och general al-Sisi tog makten. Han fängslade Mursi och så gott som alla som öppet bekände sig till brödraskapet.

al-Sisi har byggt ut Suezkanalen på rekordtid för att få ökad och snabbare trafik genom kanalen och därmed ökade inkomster. Men turisterna har ännu inte vågat sig tillbaka och det måste bara ha orsakat stor arbetslöshet inom turistnäringen.

Vi får väl se om den lilla demonstration i Rehab-området får någon spridning…

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En demonstration!

  1. Anna skriver:

    Vad har du för telefon, och vad för dator (pc eller mac, operativsystem)? Jag kanske kan förklara hur du ska göra, om det är maskiner jag är bekant med!

Kommentarsfältet är stängt.