Jobb och shopping

Det är lite kul. När jag loggade in för att skriva dessa rader så ser jag att det här blir mitt 3333:e inlägg sedan jag började i oktober 2010. Nöter man på mest varje dag så blir det mer än vad man tror. Undrar om det är någon över huvud taget som kommer att läsa rubbet. Eller vad som läses. Visserligen kan jag i statistiken se hur många som har klickat på inläggen och hur många som varit inne och kikat på vad jag skriver. Det skiljer sig åt kan jag berätta. Snart är det väl dags att få den årliga sammanfattningen och det blir lite intressant att se.

Just det här med vad som läses och vilka som läser är ju tankar som man brottats med hela det yrkesverksamma livet. Har allt det jag skrivit verkligen haft någon som helst betydelse? Jag hoppas det, men mer krasst är det nog så att väldigt få har brytt sig. Därför har det genom åren varit roligt med kommentarer från dem som hållit med och från dem som tycker att det jag skrivit bara är skit. Reaktioner är alltid bra och välkomna. I alla fall när jag satt och skrev ledare varje dag eftersom det då handlade om politiskt tyckande. Och politiskt tyckande finns det alltid olika åsikter om. Det förvånar mig faktiskt att inte fler försöker blanda sig i debatten.

Å andra sidan är det väl vad som sker. Och att jag inte ger mig tid att följa en lång rad intressanta bloggare eller noga följa med i twitterflödena. Problemet för lätt åldrad man är   ju den enorma mängden åsikter som finns att ta del av och att argumentationen knappast är särskilt djuplodande på de plattformar som jag nämnde. Ja, i vissa bloggar finns det förstås duktiga skribenter som argumenterar väl och mångordigt. Vilken genomslagskraft som de har vet jag inte. Det tycks som om de knappordiga och slagkraftiga åsikterna får större genomslag.

Nåväl, hur många som än läser det så har jag ägnat väl halva dagen åt arbete. Jag fick bakläxa på en text och då är det bara att göra om. Det är så kul att skriva så det gör absolut ingenting att behöva jobba om en text. Man lär sig ju bara mer av det.

Andra hälften av dagen blev det till att springa i affärer. Hängde med hustrun och en av hennes väninnor på shoppingrunda. Jag tog det emellertid lugnt. Satt och fikade och kollade på folklivet i stället när jag inte traskade patrullo efter dem. Det var fotboll på tv och jag såg matchstarten. Senare såg jag i affär att det stod 1–1, men det är ju information av absolut inget värde eftersom jag inte vet vilka lag som spelade. Uppenbarligen var det något av topplagen i Egypten som lirade i alla fall.

Att jag vet att det var något storlag som spelade såg jag på de tomma läktarna. 2012 var det över 70 personer som dog vid upplopp under en match i Port Said och senast nu i år, i februari, dog 40 personer vid upplopp i samband med en match i Kairo. Så nu får storlagen spela utan publik. Där jag satt och fikade var det säkerligen ett 20-tal personer som satt och tittade på matchen, så intresset för fotboll förnekar sig inte.

Så har vi det här med vattnet. I går kväll hade det kommit tillbaka. I morse var det borta igen och har varit så fram till nu på kvällningen. Det är lite påfrestande faktiskt, men den påfrestningen försvinner snabbt när det faktiskt kommer vatten ur kranarna.

 

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.