Seg januari

Jag tror alla känner av det från tid till annan – att tiden rusar iväg. Ju äldre man blir desto fortare går tiden. Känns det som i alla fall. Men det är märkligt – i det sammanhanget – att notera hur vansinnigt seg januari månad är. I morgon går vi in i en ny vecka och det är sista veckan i månaden. En hel vecka kvar innan månaden är slut! Det känns som en evighet. Och ändå så försvann nästan den första veckan  när vi var i Egypten och på hemresa.

Dock blir det väl så att också nästa vecka försvinner. Jag märker redan nu att dagsljuset varar längre och det lättar alltid upp. Ett par minuter tidigare gryning och soluppgång och ett par minuter senare solnedgång och skymning varje dag gör dagen minst 40 minuter längre varje vecka. Det är härligt.

I dag har Ramy, tvillingpojken, varit ute och hjälpt sin pappa att skotta snö utanför Washington DC. Han tyckte det var kul rapporteras det även om han inte bidrog till särskilt mycket. Snötäcket är ju lika högt som han är lång. Pappan hade ett tuffare jobb och det är ännu inte gjort. Gissningsvis får han hålla på hela dagen med sin skottning för att komma ut till vägen – som i sin tur ännu inte är plogad. Skolorna är stängde i morgon också eftersom myndigheterna inte räknar med att få alla vägar körbara och någorlunda säkra.

Flyktingkrisen ställer till det i den europeiska politiken. I morgon kommer EU:s inrikesministrar och andra som har ansvar för migrationen att träffas i Bryssel för att försöka komma fram till något. Möjligheterna att de faktiskt gör det ser väl inte så där väldigt bra ut. Flera länder – däribland Sverige, Norge och Danmark – har infört kontroller över vilka som kommer in i landet och det är i och för sig något som de kan göra under det så kallade Schengenavtalet.

Allt talar för att dessa gränskontroller kommer att förlängas och att fler länder kommer att införa gränskontroller. Samtidigt som länderna är inte så lite osams om hur flyktingströmmen till Europa ska hanteras är irritationen mot Grekland och Turkiet stor eftersom dessa länder inte lever upp till det som tidigare överenskommits. Det som EU kom överens med Turkiet om har ännu inte resulterat i någon minskad flyktingström. Turkiet vill ha de utlovade tre miljarder euro, men EU vill se resultat först. Tydligen var inte avtalet helt klart på den punkten och då händer förstås inte någonting.

Det ska bli intressant att se vad morgondagen bjuder i Bryssel. Klart är att en av EU:s grundpelare – den fria rörligheten för människor inom unionen – håller på att spricka. Vilka konsekvenser det får för EU och dess fortsatta utveckling återstår att se. Lägg därtill att Ungern tidigare och Polen nu med stormsteg går i riktning mot en odemokratisk utveckling som EU inte kan hantera – och inte i slutändan kan göra något åt samt att Storbritannien går mot en folkomröstning om sitt EU-medlemskap senare i år.

2016 har onekligen potential att bli ett väldigt dramatiskt år för Europa. Var det slutar får vi se så småningom. Möjligheterna för oss – var och en av oss individer och vanliga medborgare – att påverka utvecklingen är inte särskilt påtagliga.

Förfar söndagen började jag titta på SVT-programmet Kampen om tungvattnet. Debn fortsätter i kväll. Det lovar att bli en mycket intressant serie och sämre blir den inte eftersom jag har egna minnen av hur det ser ut i Rjukan där tungvattnet tillverkades – och fortfarande tillverkas gissar jag.

Det var för väldigt länge sedan som jag passerade där. Ja, jag var sannerligen inte ensam. Familjen hade varit i eller skulle till Bergen för att skeppa iväg bror Jerker till Skottland dit han skulle för att praktisera – på en bildäckfirma om jag inte minns helt galet (vilket jag förmodligen gör eftersom jag inte snackat med brorsan om det). Jag vet inte riktigt när det var men kanske var jag blott 14 år vid det laget. I alla fall passerade vi Rjukan och det var mäktigt att se de stora ”rören” som gick ned för bergssidan. Den vyn får vi säkert se ett antal gånger under seriens gång; serien som handlar om hur norska motståndsmän ”tog tillbaka” anläggningen från de ockuperande tyskarna.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.