Mot fred i Syrien?

Då och då brukar jag titta in på Balderskolans vädersajt. Det var ett tag sedan nu. I kväll gjorde jag det och jag förstod omedelbart att jag måste ägna mer tid åt den för att riktigt försöka förstå mig på den. Väder är ju intressant och mitt intresse för meteorlogi väcktes i samband med att jag tog mitt flygcert för länge sedan. Det har jag ju släppt nu, men intresset finns där latent någonstans.

Dag-för-dag-statistiken finns där sedan 12 december 2003, vilket naturligtvis är ganska imponerande. Säg ett datum efter det och du får veta luftfuktighet, temperatur och allt annat som kan vara värt att veta. Intressant men svåröverskådligt. Nej, det blir som sagt fler studier av sajten, innan jag kan känna mig hemma med den. Dock är det kul att Skellefteå och Balderskolan har kunnat samla informationen under så lång tid. Det är ambitiöst så det förslår och jag hoppas verkligen att man fortsätter att bygga ut och vårda väderstationen.

I den starka och byiga vinden har jag mest ägnat mig åt inomhusaktiviteter: träning, tvätt, strykning och städning. Korsord har det också blivit för att försöka hålla huvudet och hjärnan i trim samt – förstås – tidningsläsning.

I München kom 17 parter med FN-sändebudet Staffan de Mistura samt USA:s respektive Rysslands utrikesministrar John Kerry och Sergej Lavrov i spetsen har kommit överens om att stridigheterna i Syrien ska börja sluta inom en vecka. Det låter vagt och svagt, men får väl ändå sägas vara ett litet, litet steg på vägen mot att vapnen ska tystna. Så uppfattas överenskommelsen i alla fall. Men den eventuella glädjen över detta lilla framsteg grusades omedelbart när man fick läsa att Syriens president Bashar al-Assad inte har en tanke på att sluta bekämpa ”terroristerna” som han uttrycker det. Han ställer i utsikt att han, det vill säga regimen, ska ha kontroll på hela landet om ett år.

Stillsamt kan jag fundera över hur det resoneras och vilka som resonerar med honom. Kommer Ryssland nu att sätta press på al-Assad att stoppa dödandet? Kommer Ryssland att sluta hjälpa honom att bomba de väpnade oppositionella styrkorna? Nej, knappast. Ryssland har talat med kluven tunga tidigare och gör det säkerligen nu också. Gissningsvis är det avancerade och komplicerade turer i det strategiska och taktiska arbetet på lång och kort sikt som avgör vad som händer.

Det som talar för att Ryssland faktiskt kan tänka sig att agera mer kraftfullt för en fred i landet är att det kostar stora pengar att föra kriget i Syrien. Pengar som landet förmodligen skulle ha mer nytta av inom sina egna gränser. Det som talar emot att Ryssland skulle kunna armkrok med USA för att försöka få fred i Syrien är att Ryssland under ett antal år har byggt upp sin militära styrka och nu anser det vara värt att visa världen hur duktiga man blivit att mörda civilbefolkningen i Syrien. Civilbefolkningen som tydligen vapendragaren al-Assad anser ska kväsas och dödas så att ingen framtida opposition mot honom ska våga framföras.

Som alltid är det bara att avvakta och se vad som händer. Klart är att kriget i Syrien drar in allt fler aktörer och att kriget har en potential att utvecklas till en betydligt mer omfattande väpnad konflikt i regionen. Och kanske i världen. Om det inte skulle bli så att man faktiskt förmår att upphöra med striderna mot varandra och i stället koncentrerar sig till att försöka bli av med IS och dess allierade.

Jag tror att jag stannar här för i dag.

 

 

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.