Trist i Egypten

Först nu har jag uppmärksammat fallet med den försvunne italienska doktoranden i Kairo. Han försvann 25 januari och hittades död längs motorvägen mot Alexandria i onsdags. Nu har han obducerats och det står helt klart att han, den 28-årige gästforskaren Giulio Regeni, torterats. Han hade sju brutna revben, ett avskuret öra, hjärnblödningar, brännmärken efter cigaretter samt rakbladssår, skrubbsår och blåmärken.

Giulio Regeni var gästforskare vid Amerikanska universitetet där han speciellt skulle studera oberoende fackföreningar i Egypten. Han hade också publicerat artiklar som var kritiska till president Abdel Fattah al-Sisi. För alla som vet något om hur regimen i Egypten fungerar står det klart att Regeni har gripits av säkerhetsstyrkor och sedan torterats till döds eller innan han avrättades och dumpades. Den egyptiska regimen hävdade först att han omkommit i en trafikolycka, men har tagit tillbaka det påståendet dock utan att på något sätt vidkänna att den haft något att göra med Regenis död.

Italienska regeringen har dock bevis för att han förts bort, vilket vidimeras av en film från en övervakningskamera. Ingen tvekan råder om att den egyptiska regimen inte tål någon som helst kritik av vare sig sina egna invånare eller utomstående. President al-Sisi tycks inte begripa att det slår väldigt hårt mot landets turistindustri och mot utländska företags intressen att investera i landet. Det är bara så ledsamt för egyptierna i gemen, som skulle behöva ett uppsving i ekonomin och en framtidstro som mer grundar sig på demokrati och optimism i stället för en ”stabilitet” som har sin bas i övervakning, gripanden, summariska – om ens det – rättegångar och fängsligt förvar där uppenbarligen tortyr används.

Nåväl, nu något helt annat. Dagen har varit god. Jag har luftat bilen en stund i samband med att vi skulle kompletteringshandla lite. Vi har haft goda grannarna Tord och Ann-Charlotte på besök med roligt samtal och gott umgänge och så har jag så här på kvällningen följt det näst sista avsnittet av serien Kampen om tungvattnet. Jag vet ju vad som hände då, men serien måste jag ändå följa förstås. Det är bra underhållning, goda skådespelarprestationer och så en repetition i historia.

Efter att ha skrivit det här inlägget kommer jag också att jobba vidare med lite papper som ska vara klara till Sunnanås årsmöte på tisdag. Tänk att allt ska göras i sista stund. Hur blir det så?

Eftersom det är mer att göra, slutar jag här och återkommer förhoppningsvis i morgon. Och då efter att ha jobbat och tränat och – ja, vi får väl se vad dagen bjuder.

 

 

 

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.