Positiva besked

Så bra! Ja, det tycker jag det är. Nu i kväll kom nyheten att Arbetsförmedlingen i början av nästa månad kommer att presentera ett radikalt – men bra – förslag. Nämligen att alla typer av anställningsstöd (nystartsjobb, instegsjobb och ytterligare ett tiotal andra stödformer) ska slås samman till en enda stödmodell. Jag tycker att det är kanonbra och det är faktiskt, nu när förslaget tydligen har arbetats fram, ett mysterium att ingen ansvarig har tänkt i dessa banor tidigare. Tvärtom har politikerna, framför allt, mer eller mindre tävlat om att föreslå nya stödformer som ersättning för eller komplement till alla de stödformer som inte har gett resultat.

Alla på arbetsmarknaden vet hur det fungerar. Personer kommer in på praktik eller med någon stödform och när det är slut så ersätts praktikanten med någon annan som behöver praktik. Väldigt, väldigt sällan får dessa personer som går från den ena stödformen till den andra någon plats på den ordinarie arbetsmarknaden. Det råder inte någon som helst tvekan om att otaliga arbetsgivare utnyttjar systemet. Inom vissa branscher är det i dag inte helt ovanligt att man öppet letar efter arbetskraft som är berättigade till anställningsstöd.

Ändå har det inte gått in hos alla arbetsgivare att det faktiskt är väldigt billigt att anställa  personer. Det är det som Arbetsförmedlingen nu vill ändra på och det i en ambition att fler ska komma ut i arbete och faktiskt få en möjlighet att visa vad de kan. Om det sedan leder till att fler kan få jobb och en försörjning som inte grundas på att staten subventionerar anställningen återstår att se. Men det finns också ett annat skäl till förslaget att radikalt förändra och förenkla hanteringen. I dag är det faktiskt så illa att personalen på Arbetsförmedlingen inte alla gånger själva har koll på vilka stödformer som finns; floran är helt enkelt alltför rik och komplicerad. En förenkling borde leda till att arbetet på Arbetsförmedlingen kan bli effektivare.

Att Arbetsförmedlingen spelat ut sin roll som arbetsförmedlare och alls inte lever upp till sitt namn har stått klart väldigt länge. Myndigheten är framför allt administratör av bidragsanställningar i olika former och har haft häcken full med det jobbet. Det är ett jobb som självklart har ökat i takt med den stora invandringen till landet. Arbetsgivare som söker personal för fasta jobb tar helt andra vägar för att hitta den eller de bästa som efterfrågas.

Just det faktum att många arbetsgivare satt bidragsanställningar i system utan att fast anställa eller knyta upp någon av dem som passerar, har sedan länge fått mig på att fundera på vad som skulle hända om man – på försök (för att se effekterna) – i några olika typer av samhällen (storstadsområde, stor stad, mellanstor stad, liten stad och glesbygdskommun) inte skulle bevilja någon arbetsgivare något som helst stöd för anställning. Jag inbillar mig nämligen att bidragsanställningar har en icke föraktlig undanträngningseffekt. Och med den tron som grund är jag snudd på övertygad om att bidragsanställningarna skulle upphöra och fler skulle få fasta jobb. Behovet av arbetskraft är nämligen stort. Vilket uppgiften om att det i dag finns nästan 200 000 personer som arbetar och som arbetsgivarna har stöd för. De allra flesta av dessa 200 000 personer gör dessutom ett bra jobb, ivriga som de är att visa vad de kan. Åtminstone innan de förstår att de nog inte får något riktigt jobb någon gång.

Väldigt glädjande är också beskedet att USA och Ryssland nu har kommit överens om att en tillfällig vapenvila mellan den syriska regeringens styrkor och oppositionen (som president Assad kallar för rebellerna) ska inledas natten till 27 februari. Fortsatt krig kommer att föras mot IS och al-Nusrafronten. Att parterna har kommit så här långt att en faktisk vapenvila faktiskt kan genomföras är hoppfullt. Det återstår förstås fortfarande att se om och hur den förverkligas, men vi ska tro att den faktiskt leder till att dödandet och förstörelsen av landet upphör. Och att den här vapenvilan, om den efterlevs, kan leda till en politisk lösning av kriget som nu i mitten av mars har pågått i fem långa år med hundratusentals döda och halva landets befolkning på flykt inom landet eller utanför landet. En vapenvila är det första lilla steget som kan ge en andhämtning och lättnad för den civilbefolkning som lidit så oerhört under dessa år.

Avslutningsvis och helt kort. Min dag har varit bra med träning, jobb och besök på Nordanå.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.