Fem år i morgon

I morgon är det fem år sedan händelserna inträffade som blev starten på kriget i Syrien. Kanske var det händelserna i Tunisien och Egypten, då benämnda som den arabiska våren när folket vände sig mot och störtade sina presidenter, som fyllde boende i Daraa med mod. De gick ut och protesterade mot att polisen tagit deras barn som busat på gatorna. Protesterna möttes med grovt våld och flera demonstranter sköts ihjäl.

Vi vet hur kriget utvecklades. Syriens president Bashar al-Assad startade ett krig mot sin egen befolkning och avgav löftet att det som hänt i Tunisien och Egypten, att presidenterna störtats av folket, aldrig skulle ske i Syrien. 100 000-tals människor har dödats och lika många har försvunnit spårlöst. Förmodligen, eller troligen, är de mördade. Miljontals människor har flytt landet och än fler miljoner är flyktingar i sitt eget land. Infrastruktur och bostäder är sönderslagna. Kriget har lagt landet i ruiner.

Trevande fredssamtal har kommit igång och de ska fortsätta i dagarna. Inför femårsdagen av krigets början inträffade i dag något positivt. Den ryske presidenten har meddelat både sin kollega al-Assad och omvärlden att de ryska styrkorna ska börja dras tillbaka med start i morgon, tisdag. Flott- och flygbasen i landet ska behållas och fungera som vanligt, men Ryssland trappar ner sina krigsinsatser i landet. Insatser som sägs ha varit riktade mot terrororganisationen IS men som enligt många rapporter främst har siktat in sig på angrepp mot de väpnade styrkor som kämpar mot al-Assads krigsmakt.

Det är förstås positivt att Ryssland trappar ner sina insatser och drar tillbaka sina styrkor. Varför det görs kan det naturligtvis spekuleras om. Kriget kostar Ryssland stora pengar, på olika håll i Ryssland har det förekommit demonstrationer mot att landet engagerar sig i ett krig långt borta och så det faktum att Ryssland måhända är rädd för att utsättas för fler terrorattentat, som det som drabbade det ryska flygplanet som var på hemväg från Sharm el-Sheikh.

Oavsett orsak minskar Rysslands tillbakadragande spänningen i området. Vapenstilleståndet fungerar fortfarande någorlunda väl, även om det förekommer dagliga strider. De är dock inte av samma omfattning som tidigare. Detta ger bättre förutsättningar för de fredssamtal som nu ska fortsätta. Dessa samtal kommer självklart att bli hårda och de kommer både att bjuda hopp och förtvivlan. Men processen mot en fredlig och politisk lösning är på gång och det är synnerligen välkommet. Låt oss hoppas att samtalen också leder till något konkret inom den närmaste tiden.

Och när de är klara väntar ett mycket långt arbete med att bygga upp landet igen. Det kommer att ta decennier och det ska bli intressant att se hur stort intresset är från omvärlden att vara med att bygga upp landet. När det gällt att på olika sätt vara med att rasera landet, eller att stillatigande låta det ske, kommer det nog att visa sig att intresset för det varit större.

Med en förhoppning om att kriget snart ska ta slut avslutar jag de här raderna.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.