En smula desillusion

En god dag går mot sitt slut. En bilpromenad till Skelleftehamn och så matshopping är de aktiviteter som bjudits. Jag kollade också en stund på tv och den allsvenska starten. Matchen Malmö-Norrköping visades. Det blir mycket mer fotboll snart när säsongen drar igång och det ser jag fram emot. Ska försöka att inte orda så mycket om det eftersom jag vet att åtminstone en del av er som då och då läser mina rader är genuint ointresserade av denna sport.

Under veckan har det varit en del inslag på TV4 Nyheterna om efterlevandepension som beviljas till ensamkommande barn. Pensionsmyndigheten beräknar att kostnaden för detta kommer att öka till mer än 700 miljoner kronor om några år. Det är väl gott och väl – barn som mister en eller båda sina föräldrar ska självklart ha ett ekonomiskt skydd. Men det finns delar av bestämmelserna som kan ifrågasättas. Eller i alla fall diskuteras.

”Du kan få efterlevandepension efter någon som är försvunnen om det antas att personen är död. Då måste du som efterlevande på heder och samvete intyga att du inte vet om den försvunna personen lever.” Så står det på Pensionsmyndighetens hemsida när pensionen beskrivs. Det räcker alltså med att ett barn genom sin återstående förälder eller med hjälp av sin gode man på heder och samvete intygar  att han eller hon inte vet om den som försvunnit lever eller inte. Efterlevandepensionen är som lägst 1 477 kronor i månaden.

En förälder som dör här i Sverige och efterlämnar ett underårigt barn behöver inte söka för att få den här pensionen. Det går med automatik. Men jag kan tro att det finns barn vars farsa har dragit iväg utomlands och sedan inte hör av sig igen. Barnet eller barnen till en sådan förälder måste ansöka om efterlevandepensionen och självklart vet inte barnet om hans eller hennes farsa lever eftersom han inte talat om var han är. Han kan ju mycket väl vara död någonstans.

Det jag funderar på är varför det ska räcka med att ”på heder och samvete” intyga att förälderns eller föräldrarnas öde är okänt. Det brukar ju vara så noga med sådant här i andra fall, men inte här. Nyligen aviserade ju Skatteverket att det ansökt om att få dödförklara Raoul Wallenberg som ju togs av ryssarna i januari 1945 i Budapest och som tros ha dött i rysk fångenskap två år senare. Men igen vet vad som egentligen hände med honom.

Det var en nyhet för mig att det officiella Sverige ännu inte tagit detta steg. I år skulle Raoul Wallenberg har varit 104 år och det är väl ytterligt få som kan tänkas bli så gamla i rysk fångenskap som varat i mer än 70 år.

Jag vet inte vad det har för relevans i och för sig. På något sätt känns det dock lite för enkelt att bara intyga ”på heder och samvete” att man inte vet om någon lever eller inte. Som sagt – självklart ska barn som mister en eller båda av sina försörjare ha en ekonomisk grundtrygghet. Men nog borde, kan jag tycka, kontrollen vara bättre än den verkar vara. Detta även om jag inser att det kan vara väldigt svårt att kolla fakta i områden som är drabbade av krig.

Å andra sidan ska man väl inte vara så förvånad över att det är så heller. Rent allmänt är ju kontrollen av vad pengarna går till från stat, landsting och kommuner dålig. Visst finns det revisorer som ser till att allt har gått rätt till. Men jag har en bestämd uppfattning att en stor del av de pengar som spenderas till olika satsningar, projekt och annat försvinner till en stor del innan de hamnar i själva verksamheten där de är tänkta att hamna. Det blir alltid en massa möten och planeringar och kanske studiebesök och eventuella konsultkostnader innan myndigheterna kommer till skott.

Nej, nu börjar det låta som att jag är ordentligt desillusionerad så det är väl bäst att jag slutar. Konstigt tycker jag dock att mycket är och lite märkligt är det att ett intyg ”på heder och samvete” ska räcka när det är så väldigt noga i så många andra fall. Och om man då gör något fel så får vi sannerligen veta det av berörd myndighet eftersom vi som medborgare förutsätts kunna lagar och regler. Även om vi i praktiken inte har en aning om allt som gäller.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.