Sport och politik

Så roligt att det svenska handbollslandslaget för herrar tog sig till OS i Rio! Som vanligt bjöds på mycket dramatik. Men laget fixade det och förhoppningsvis går det lika bra för laget som det gjorde under OS i London 2010 då Sverige överraskande kom tvåa efter en uddamålsförlust i finalen mot regerande olympiska mästarna Frankrike. I sommar blir det dags igen. Fast det finns nog inte någon egentlig anledning att hoppas på samma framgångar som för fyra år sedan.

Dagen har varit bra. Jag var nere en stund på Skogsvallen och tittade på en av matcherna i Domarcupen och språkade då en stund med den förre Sunnanåtränaren Martti Tikkanen. Det var kul att surra med honom och det var roligt att höra att han utbildat sig till domare. Han har ju genom åren haft många högröstade synpunkter på domarnas jobb, men kan nu konstatera att det inte är så enkelt att döma matcher.

Ja, det tror jag i och för sig att han egentligen aldrig har tyckt och/eller trott. Som tränare och coach har man ju alltid en utgångspunkt medan domarna har en helt annan. Perspektiven i utgångsläget är annorlunda men det är också perspektiven på spelet. Från sidan kan man uppfatta en situation på ett sätt, medan domaren har en annan bild av händelsen. Dessutom måste ju domaren reagera blixtsnabbt när något händer och det är givet att det kan bli fel någon gång.

Kanske, kanske söker jag mig iväg till någon match i division 6 där han dömer för att se honom i aktion. Det kan vara kul. Någon ny karriär som fotbollsdomare är han inte ute efter i alla fall.

På onsdag presenterar regeringen vårbudgeten. Den stora satsningen, som regeringen lånar pengar till, är att ge kommuner och landsting ytterligare tio miljarder kronor för att på det sättet – som det sägs – säkra välfärden. Pengarna ska, tänker sig regeringen, användas för att anställda läkare och sjuksköterskor samt lärare. Det är förstås en argumentation som är tänkt att gå hem i stugorna. Men jag har mina tvivel. Det är ju faktiskt så att nya pengar inte per automatik fixar de rekryteringssvårigheter som finns inom dessa områden. Och inom andra. Socionomer och socialsekreterare har det också börjat råda en brist på i och med att många blir utbrända av arbetstrycket som råder.

Att den här gruppen inte orkar med arbetet innebär förstås att väldigt många människor far illa. När jobbet inte hinns med eller om det på grund av stressen inte görs så bra som det skulle kunna göras om det fanns tid för ordentliga utredningar – ja, då är risken uppenbar att de personer som ska ha och är berättigade till hjälp kan få svårigheter av flera olika slag. Den delen av välfärden talar man inte så mycket om och det beror väl, kan jag tänka mig, på att de ”kundgrupper” som våra socialförvaltningar hanterar är de svagaste grupperna i samhället.

I den politiska debatten talas det sällan om att dessa grupper ska lyftas. Utan det handlar mer om ensamstående mödrar, någon gång om pensionärer och så är det en evinnerlig debatt om nya och gamla grepp som ska minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. Samt förstås om skatter. De svagaste i samhället tycks vara en grupp som för evigt är parkerad på det som vi kanske kan säga är samhällets botten. Det är trist att det är så och i det perspektivet ekar samtliga partiers retorik om vårt fina välfärdssamhälle ganska tomt.

Vad var det Socialdemokraterna sa i någon valrörelse – ”Alla ska med”. Jo, jo…

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.