Sitter Norran i kommunens knä?

Jag har varit i Publicistklubben sedan 1973-74 någon gång. Organisationen är indelad i regioner och aktiviteterna har väl varierat under åren och beroende på var jag har haft min arbetsplats. Trevligt, nyttigt och därför berikande har medlemskapet varit i alla fall. Sedan jag kom till Skellefteå har Publicistklubben fram till nu bara ordnat en debatt här i stan. Den andra ägde rum i kväll och tillsammans med ungefär 20 andra aktiva och inaktiva, men intresserade, branschmänniskor lyssnade vi till och deltog i en debatt. Den handlade om det faktum att Skellefteå kommun hade bett Norran att publicera de 55 arkitektförslagen till nytt kulturhus, vilket Norran gjorde.

Förfarandet retade förstås upp andra medier, inte minst SVT som bara fick några timmar på sig för att ta fram det omfattande materialet för att kunna presentera det på ett vettigt sätt. Frågan som avhandlades var om Norran särbehandlades och varför det i så fall gjordes.

Kommunchefen i Skellefteå kommun, Kristina Sundin Jonsson, förklarade hur det hade gått till och medgav utan tvekan att det som man tyckte gjorde rätt uppenbarligen hade blivit fel. Detta i synnerhet som hon och kommunen har som policy att alla media ska behandlas lika. Men i just det här fallet hade kommunen ambitionen att nå ut till så många som möjligt och då fick Norran frågan om tidningen kunde publicera arkitektförslagen. Norran fick också god tid på sig att bearbeta dem.

Den allmänna meningen, som främst fördes fram av paneldeltagaren Anders Bäckström, redaktionschef på SVT Nyheter Västerbotten, var nog att kommunen borde ha gett alla media samma möjligheter som Norran fick, eftersom spridningen då skulle ha blivit än mycket större. Ja, det lät inte som att Norrans företrädare, den tillträdande chefredaktören, Marcus Melinder, var helt inne på den linjen. Vilket han naturligtvis skulle ha varit om något annat mediaföretag fått samma förmån och Norran blivit utan.

Diskussionen böljade fram och tillbaka och berörde även andra ämnen, som snuddade vid eller direkt berörde den ursprungliga frågan – om Norran sitter i knät på kommunen alternativt om kommunen positivt särbehandlar Norran. I båda fallen handlar det om Norrans journalistiska trovärdighet och – i den mån liknande samarbeten finns i andra mediaföretag mellan utomstående parter – dessa företags trovärdighet.

Journalistprofessor Sigurd Allen vid Stockholms universitet var också på plats. Han slog fast att utvecklingen går mot det han kallar ”kvasijournalistik” – nämligen att tidningarna skriver artiklar i direkt anslutning till annonsörernas budskap. Det blir allt vanligare i Norge och i Sverige håller mediakoncernen Mittmedia på att etablera denna form av kvalificerad textreklam, som det i realiteten är. Textreklam har under alla mina år som journalist varit strikt förbjudet; rågången mellan vad som är journalistisk text och reklam var något som en journalist som ville ha äran i behåll aldrig skulle kliva över. I dag är dessa texter vanligare och snart blir de väl legio när tidningarna jagar inkomster från annonsörer, som självklart drar sig för att lägga stora pengar i papperstidningar som ständigt minskar sina upplagor.

En gång hörde jag en färghandlare här i stan beskriva situationen när en av Norrans annonssäljare talade om för honom att annonserna blivit dyrare. Färghandlaren svarade något i stil med att ”jag annonserar om du tror att jag kan sälja en tioliters färgburk som bara innehåller nio liter för mer pengar än vad tiolitern kostade tidigare”. Jag vet inte om det blev någon annons då, men liknelsen är bra tycker jag.

Norrans vd, Anders Westermark, dök upp efter en stund och diskussionen kom då mest att handla om olika finansieringsformer för att hålla journalistiken vid liv. Han berättade livfullt och mångordigt om Norrans engagemang i fastighetsbranschen och andra företag som gav pengar till journalistiken. Särskilt mycket pengar kan det nu inte vara eftersom antalet anställda, inte minst på redaktionen, minskar för varje år.

Jag har ju en annan inställning till det här, som är väl känd bland mina läsare av den här bloggen. Jag hävdar ju att en god journalistik lönar sig, men att de väldiga neddragningar som ägt rum på redaktionerna runt om i landet i stället har resulterat i en sämre journalistik, som läsarna inte är beredda att betala för.

Nåväl, det var en intressant kväll och Publicistklubben i Norra Norrland får väldigt gärna ordna fler debatter här i stan. Allt intressant behöver ju inte ske i Umeå… Det var också kul att se så många bekanta ansikten och växla några ord med en del av dem.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.