Stampens kris

Den stora händelsen i dag, tycker jag, är att mediekoncernen Stampen ansökte om rekonstruktion för totalt 16 bolag som ingår i koncernen. Företaget kan inte längre betala sina skulder som uppgår till totalt över en miljard kronor. Jag vet inte om jag ska säga att jag är överraskad. Stampen har ju under en tid haft problem med ekonomin och nu står det klart att det inte går längre. Bortsett från skulderna – som naturligtvis inte går att bortse från – går verksamheten med överskott. Förra året gjordes en vinst på lite drygt 150 miljoner kronor.

Huvudägaren Peter Hjörne framträdde vid en presskonferens i dag. Han tog på sig ansvaret för händelseutvecklingen och det som berörde mig i första hand var att han analyserade början av problemen till när Stampen – och flera andra mediekoncerner – började kappas om att köpa upp Centertidningar. Det var förstås en lysande affär för Centern som sålde sina tidningar för 1,8 miljarder kronor. Men få, om ens någon av koncernerna som var med på huggsexan för att få nya titlar, betalade med egna pengar utan med lånade pengar.

Jag har i många år hävdat att dessa köp – drivna av direktörer som gärna såg sig vilja bli störst, bäst och vackrast i branschen – är utgångspunkten för det som senare har drabbat verksamheten. Ganska snart stod det klart att redaktionerna och andra delar av tidningsverksamheterna fick genomgå det ena stålbadet efter det andra, då lånen skulle betalas och inkomsterna inte räckte till. Konsekvenserna av personalbantningarna resulterade självklart i sämre journalistiska produkter vilket minskade upplagorna och i konsekvens därmed också annonsintäkterna.

Jag är helt övertygad om att detta är grunden till mediernas kris. Hanteringen av krisen har väl lämnat en hel del övrigt att önska och jag må kallas för en sur och bitter avpolleterad chefredaktör eller andra tillmälen, men jag må ha rätt till min åsikt.

Det ska bli intressant att se hur det blir i framtiden. Jag kan tro att det finns en del andra både enskilda företag i mediebranschen (de är inte så många, Norran är ett) och mediekoncerner som sitter illa till ekonomiskt. Mittmedia är ju en koncern som lånat stora pengar och som tycks behöva varje krona för att, som det heter, fortsätta utvecklingen mot en allenarådande digital produktion och distribution. Eftersom jag har tio år på Sundsvalls Tidning bakom mig så kan jag bara dystert konstatera att detta då välmående företag i dag inte har några värden kvar. Inte ens konsten.

Vi får väl se hur det slutar. Dessvärre tror jag inte att Stampen är det enda bolag som har stora problem. En lyckad rekonstruktion kan ju i förlängningen också innebära att andra bolag får ökade problem, men jag känner inte i detalj till hur det är med korsägandet i koncernerna.

Resultatet av presidentvalet i Österrike tycker jag var en positiv nyhet i dag. Med en väldigt knapp marginal vann den tidigare miljöpartisten Alexander Van der Bellen. Presidenten i Österrike har förvisso inte särskilt mycket makt, men resultatet är viktigt ändå. Motståndare var nämligen högerpopulisten Norbert Hofer. Att ha sådana populister som ledande figurer för ett land är aldrig bra. Van der Bellens attityd och uttalade vilja att jobba för hela landet och för en politik är sympatisk. Medlemskapet i landets miljöparti lägger han på is så länge han är president.

För egen och högst privat del är jag så nöjd när jag tittar mig omkring. I dag slog häggens blommor ut och för första gången i år såg jag svalorna jaga runt över träd och hustak. Härligt.

 

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.