Uppfostran?

Över hela världen blev det en nyhet när militären lite överraskande hittade den sjuårige pojke som varit försvunnen i en vecka på ön Hokkaido i Japan. Polis och militär och andra har letat efter honom och hoppet om att återfinna honom vid liv började väl att försvinna när en militär som skulle förbereda en morgonövning öppnade en dörr på en militärförläggning och där hittade pojken. Han hade i baracken hittat ett par madrasser och i närheten fanns det vatten som han kunde dricka. Det var så han hade klarat sig. Men han var hungrig.

Det som gjort historien så stor var att pojken lämnats av sina föräldrar på en skogsväg. Han hade lämnats i, som det heter, uppfostringssyfte. Pojken hade varit busig och olydig och tydligen kastat sten mot andra bilister, vilket fick sinnet att rinna över hos hans pappa. Tanken var att familjen skulle lära honom en läxa genom att lämna honom ensam för att sedan efter en stund komma tillbaka och hämta upp honom igen.

Men då var grabben försvunnen. Och var det alltså i sju dagar. Nu tror jag inte för ett ögonblick att denna märkliga uppfostringsmetod är något som är generellt för föräldrar i vare sig Japan eller i andra länder.

Hur man själv uppfostrades har jag inte så många direkta minnen av. Det var väl som man säger både toppar och dalar. För säkerhets skull har jag nog förträngt det som inte var bra medan det som var bra och gott har satt sina spår. Ja, även de dåliga erfarenheterna av den dåtida uppfostran har väl funnits där någonstans, eftersom jag inte har tillgripit några sådana metoder mot min dotter när hon var liten. Goda värderingar fick jag tidigt och jag hoppas att jag har kunnat förmedla dem till dottern.

Men det är svårt med uppfostran. Hur man än gör så finns det någon eller några som säger att man skulle ha gjort på ett annat sätt. Allt man gör för att forma sina barn åt det håll man vill kan vara fel i andras ögon. Och ibland kan det nog vara så att konsekvensen av vad man säger och vad man gör inte stämmer överens och då blir säkert barnet eller barnen lite konfysa. Vad är det som gäller? Jo, som man beter sig.

Det tror jag inte alla föräldrar är riktigt medvetna om. Det var i alla fall inte jag. Men så vitt jag vet har det gått bra för dottern i alla fall, trots att jag nog varit ett dåligt exempel ibland.

Nåväl, man kan bara vad man tror är bäst. Den japanska pojkens föräldrar gjorde också det och det blev väldigt fel. Men kanske har föräldrarna, eller i alla fall pappan, själv blivit lämnad någon gång av sina föräldrar. Kanske han trodde och tyckte att det var den rätta medicinen för att lära pojken en läxa.

Gott och väl att pojken hittades till slut och att allt blev bra.

Min dag har varit god. Mycket att göra vilket har gjort att dagen har gått fort. Och i helgen blir det också mycket att göra, som det ser ut. Fast då handlar det mer om handfast och praktiskt arbete. Fantastisk massage av Lena Thall har jag också fått, men inte haft tid att kolla riktigt hur den tog. Men jag är övertygad om att den var till stor nytta eftersom vardagen kändes lättare på en gång. Hon är duktig och jag rekommenderar henne varmt.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.