Dådet i Orlando

Masskjutningar är tyvärr inte ovanligt i USA. Ja, det behöver sannerligen inte vara masskjutningar det handlar om. Varje år dör omkring 30 000 personer i USA till följd av att de skjutits ihjäl. Det är i runda slängar tio gånger fler än de som dog vid historiens mest spektakulära terrordåd när flygplanen körde in i Word Trade Centers båda torn. Men så blir det väl i ett land där det anses vara varje människas rätt att bära vapen. I ett sådant land är det lätt för galningar och stollar och extremister att ta död på den eller de som inte vill ska leva längre.

Ännu är det för tidigt att veta något exakt om varför den 29- eller 30-årige mannen valde att skjuta sig in på gayklubben för att där ta livet av minst 50 personer och skada mer än 50 personer. I förstone ser det ut som ett hatbrott, men uppgifter finns också att han strax innan dådet ringde larmnumret och förklarade sin lojalitet till IS. Tids nog kommer väl det mesta att redas ut, men exakt hur mannen tänkte får vi nog aldrig veta eftersom han sköts ihjäl av polis under dramats gång.

Det ska också bli intressant att se hur det här dådet, det värsta i sitt slag i USA:s historia, kommer att påverka den pågående presidentvalskampanjen. Donald Trump, den republikanske kandidaten som gjort sig känt för en lång rad plumpa och populistiska utspel lär inte spara på krutet. Hans taktik och strategi är uppenbarligen att exploatera den oro som finns hos många över terrorismen. Utifrån hur Trump har agerat tidigare kan man nästan vänta sig vad som helst av honom nu.

Redan spekuleras det om att dådet kommer att göra honom till nästa president i USA. Må så aldrig bli fallet, säger jag. Men när en händelse och ett dåd av det här slaget sker i USA –nu hände det i Orlando, men det skulle kunna ha hänt precis var som helst – så känns det självklart nära för många amerikaner. Oron ökar.

Men faktum är att ett samhälle inte kan skydda sig mot personer som aldrig varit i i klammeri med rättvisan och som i allt övrigt lever ett tillbakadraget och normalt liv. För dem som lever utanför den sektor eller de sektorer som polis och underrättelsetjänster bevakar är det lätt att planera dåd. Det visar, tycker jag, bland annat de fruktansvärda dåd som Anders Behring Breivik kunde genomföra alldeles ensam. Också han levde utanför den radar som samhällsskyddet använder.

Pilotstrejken fortsätter. Så vitt jag vet när jag skriver det här har ingen lösning nåtts. Medlarna kallade in parterna i morse för fortsatta förhandlingar. I morgon ställs cirka 200 flygavgångar in och ytterligare cirka 27 000 personer kommer att drabbas genom att de inte kan ta sig dit de ska. Det finns nog en hel del som köpt biljett till Sveriges första match i EM mot Irland i Frankrike som får se sin resa försvinna. Surt för dem. Till Skellefteå kom det inte något plan i dag.

Själv var jag ner till Skogsvallen för att kika på när Morön mötte Härnösand. Det blev stryk med 1–3 och det var väl ingenting att säga om det. Sunnanå spelade ju inte som tänkt var och det var naturligtvis en miss att inte sätta upp någon information vid Electrolux Home Arena att matchen var inställd. Enligt rapporter så var det en del, främst äldre människor, som hade sökt sig dit och som inte hört att matchen var inställd. Det har i och för sig meddelats på många olika sätt – plattformar – men om man inte har dator eller mobiltelefon (vilket många äldre faktiskt inte har) så är det annan gammal hederlig information som gäller.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.