Torsk för LO-ledningen

LO-styrelsen åkte på ett ordentligt nederlag i dag på LO-kongressen. 259 av de 400 ombuden krävde nämligen att LO ska kräva av regeringen att lagen ändras. Det är den omtvistade och av arbetstagare avskydda lagen om allmän visstidsanställning. Den innebär nämligen att arbetsgivaren kan ringa in personal närhelst behov uppstår. Främst används den inom handeln, vården och omsorgen.

Många gånger har det vittnats om hur kvinnor – det handlar nästan uteslutande om kvinnor som drabbas av denna lag – måste vara uppe med tuppen för att kunna svara när arbetsgivaren ringer eller skickar ett sms om att det finns möjlighet att arbeta några timmar. Om den uppringde inte svarar omedelbart eller svarar på sms inom någon minut går budet till en annan.

Jag tycker att det är i grunden fel. Att vara ”anställd” under sådana premisser ger absolut inte någon som helst trygghet vare sig ekonomiskt eller på något annat sätt. Att stå i duschen eller pyssla om sitt barn just när telefonsignalen eller sms:et kommer innebär en missad dagsförtjänst. Och förmodligen att personen i fråga kommer lite längre ner på arbetsgivarens ”ringlista” nästa gång.

Inom LO är man i sig helt överens om att de här förhållandena, som arbetsgivarna gillar starkt, ska försvinna. På kongressen argumenterade LO:s ledning och IF Metall för att en lagändring ska förhandlas fram med arbetsgivarorganisationerna. Men se, det tyckte inte så många andra. Framför allt inte Handels och Kommunal, som ihärdigt och kraftfull hävdade att deras motparter inte visat något som helst intresse av att ändra en bokstav i den lagstiftning som ger dem sådana möjligheter att fritt disponera arbetskraften.

När det väl blev omröstning röstade 259 ombud för kravet att LO ska driva kravet om en lagändring mot politikerna och då förstås i första hand mot regeringen. Hur det påverkansarbetet kommer att gå återstår att se. Precis som det blir lite intressant att se hur pass ivrig LO-ledningen är att driva ett krav som de absolut inte tror på.

Engagemanget var tydligen på topp på Joypeak i Ursviken i dag. Själv har jag aldrig varit där, men flera som jag har talat med säger att det nästan alltid är dåligt väder (läs: regn) under Joypeak. Arrangörerna gör det bra som fortsätter, men det görs väl därför att så många ändå väljer att komma dit och låta sig roas med diverse aktiviteter.

Skellefteå Midnight Marathon har återuppstått. Inte heller det har jag varit ute och tittat på. Fint löpväder var det i alla fall med syrerik luft och lagom temperatur för långdistans. Kul för dem som deltog. Bara en tanke – Midnight Marathon, ska inte det egentligen springas mitt i natten. Så att det lever upp till namnet och blir lite mer originellt.

Och så slutligen, om någon undrar. Dagen har varit bra. Jag står upp, hjärtat slår och jag känner mig hur kry som helst. Vad annat kan man – egentligen – begära av livet.

 

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.