Lite resonemang

Två dagar den här veckan har det inte blivit något inlägg på bloggen. Det känns verkligen ovanligt. Min ambition är att varje dag skriva någonting. Ibland blir det kort. Ibland blir det långt. Och ibland blir det uppenbarligen – ingenting. Men när det inte blir någonting så finns det skäl till det och oftast beror det på att jag och vi har varit borta och/eller hemma och haft trevligt sällskap. Så var det igår när vi tidigare på dagen hade Lena här på kaffe och ett gott samtal och sedan på kvällen var hemma hos Janne och Ann-Sofie för god samvaro, god mat och goda drycker.

Det var en god dag, gårdagen. Och dagen i dag har sannerligen inte varit illa den heller. Tvärtom. Timmar på balkongen i solen med en gammal Homandeckare av Jan Mårtensson och därefter ett besök i Stackgrönnan där vi satt länge och snackade med Roine, en tidigare arbetskamrat på Norran.

Slappandet har naturligtvis bidragit till att jag kommit efter en bit med annat som jag ska göra, men det finns det ju tid att hinna med ändå eftersom det är ljust och ”dag” snart sagt dygnet runt. Att ljuset vänt, märks lyckligtvis inte ännu.

Det ska bli väldigt intressant att se och följa med i vad som händer den kommande tiden när det gäller utvecklingen i EU och hur Storbritannien ska förhålla sig till EU och hur EU ska förhålla sig till Storbritannien. Jag ser i media att britterna funderar på var kampanjledaren för Englands utträde, den tidigare borgmästaren i London, Boris Johnson, tagit vägen. Efter omröstningen i torsdags har han bara framträtt en gång och därefter inte synts till eller låtit höra av sig. Detta är förstås väldigt märkligt eftersom han alltid tidigare har varit angelägen om att synas och höras i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Det verkar onekligen som om företrädarna för att England skulle lämna EU, nu börjat dra öronen åt sig. Kanske var de inte riktigt beredda på övriga Europas och – ja, världens – reaktioner. Kraftigt försvagat pund och fallande börser är förmodligen bara en första försiktig fingervisning om vad som väntar. Dessutom är det uppenbarligen ingen som i dagsläget är villig att kliva fram och ta ansvar för de troligen tuffa förhandlingar som väntar; förhandlingar som ingen i dagsläget vet ens hur de ska gå till. Än mindre vad de ska innehålla.

Vad som står helt klart är att Storbritannien, om det i slutändan blir hela Storbritannien eller om det blir bara England och Wales eller bara England, inte kan både äta kakan och ha den kvar. Detta sagt i symbolisk betydelse. Men jag tror att det är viktigt för Europa att EU inte ”straffar” England för att en majoritet av de röstande inte vill vara med i EU. Det är mörka krafter i landet som talat mot immigration och för nationalism, som har drivit fram den här opinionen och det här resultatet i folkomröstningen. Dessa krafter finns i alla länder och jag tycker inte alls om att det är krafter som tycks växa.

Europa är i stort behov av att värna öppenhet och demokrati. Enskilda länder och medlemmar har tillåtits att utveckla sin politik åt ett motsatt håll, vilket är synnerligen beklagligt och det har i sin tur gynnat och stärkt de krafter som jag ser som väldigt oönskade. EU:s grund, att finnas till för att säkra fred och frihet, har fått sprickor under senare år och den sprickan blev än tydligare både under kampanjen inför folkomröstningen och när resultatet proklamerades.

Hur de länder som fortsätter att vara medlemmar i EU ska hantera och bekämpa den växande och livsfarliga nationalismen återstår att se. Det finns en risk att de utträdesförhandlingar som ska ske kommer att ta allt fokus och att EU och EU:s medlemmar inte ger sig tid och uppammar tillräcklig energi för att också ägna sig åt den kampen, som jag tror på sikt är viktigare än att lindra de ekonomiska och andra effekterna av Englands formella utträde ur unionen.

I dag spelade Sunnanådamerna sin tionde match i Elitettan. Alla matcher är viktiga förstås, men den i dag var kanske viktigare än normalt. Motståndet stod Älta – ett Stockholmslag – för. Älta låg näst sist i tabellen precis före Sunnanå innan matchen, dock med två poäng mer. Nu förlorade Sunnanå med 3–1 och plötsligt har Sunnanå fyra poäng upp till de lag som fortfarande ligger under nedflyttningsstrecket. Det är högst oroande inför fortsättningen. Vill man vara optimistisk så är det förvisso 16 matcher kvar innan serien avslutas i början av november (!) och ännu är det förstås inte kört för Sunnanå. Men oroande är det.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.