Sverige lyckades i FN

Från min balkong noterade jag i förmiddags en ensam hackspett som sökte sig från ställe till ställe och gjorde läten. Jag inbillar mig att hen sökte sin partner – eller unge – som flög ihjäl sig och hamnade på vår balkong i går. Det var lite rörande.

Den som jag och många med mig tycker är den stora frågan i dag är att FN:s generalförsamling redan i första omgången röstade in Sverige i säkerhetsrådet. Den kampanj som svenska regeringen har drivit – och som tidvis har fått mycket kritik – blev med andra ord lyckosam. Från första januari nästa år tar Sverige plats bland de 15 medlemmarna i säkerhetsrådet och får då tydligen omedelbart ordförandeposten.

Det är viktigt. FN har då en ny generalsekreterare och USA får några dagar därefter en ny president. Ingen vet vad som i övrigt har hänt intill dess och att då sitta på ordförandestolen i FN:s säkerhetsråd kan bli och är en viktig position. De länder som konkurrerade med Sverige – Italien och Nederländerna (ett av länderna ska göra Sverige sällskap till rådet) – fortsätter kampen. I skrivande stund är det inte avgjort vilket av dem som vinner den platsen.

Nu återstår det att se vad Sverige kan åstadkomma. Det allra viktigaste, enligt min mening, är att försöka skapa en fredligare värld. Under kampanjen har det talats mycket från svensk sida om behovet av förebyggande fredsarbete, fredsbyggande och fredsbevarande. Det är ambitiöst och vällovligt inte minst mot bakgrund av att FN hittills inte har lyckats särskilt bra i det avseendet. I alla fall inte i Syrien där kriget pågår med i princip oförminskad intensitet. Fortfarande fälls massvis med tunnbomber över områden i Damaskus där oppositionen mot president al Assad har sina fästen. För att inte tala om hur det är i andra delar av landet. De begynnande fredssamtalen under ledning av Staffan de Mistura, den svensk-italienske diplomaten har ju inte resulterat i någonting.

En viktig anledning till att det fredsarbetet inte har lyckats hittills har varit att Ryssland och Kina, två av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet som har vetorätt, lagt in sina veton titt som tätt mot alla åtgärder som skulle ha kunnat bli en början till en fred i landet. Det är först mot slutet som säkerhetsrådet i enighet har nått så långt att fredstrevarna har kunnat börja göras.

Så – vi ska nog inte har alltför stora förhoppningar om att Sverige i säkerhetsrådet kan driva fram en fredligare värld. De fem permanenta medlemmarna med sina vetorätter kan sätta krokben för snart allt. Om de vill eller anser sig behöva göra det av oklara skäl. De behöver ju inte förklara varför de utnyttjar denna sin rätt.

En annan fråga som är viktig för Sverige är att mycket bättre än vad som varit fallet hittills arbeta för kvinnors rättigheter i världen. Inom det området finns sannerligen mycket att göra och det ska bli intressant att se vad som kan göras under de två år som den svenska platsen i säkerhetsrådet varar. Förhoppningsvis kan i alla fall en del frågor initieras, som sedan får ältas och dryftas och mogna innan något konkret händer.

Nåväl, det är kul att den svenska kampanjen lyckades. Onekligen är det en – som man säger – fjäder i hatten för regeringen. Den fjädern kan regeringen behöva, även om det är på en plattform som de allra flesta svenskar är tämligen ointresserade av och okunniga om.

Slutligen kan jag tillägga att dagen har varit god mot mig. Nu stundar jobb i denna sena timme. Tro det eller inte.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.