Åkessons dag

Det är ett rackans oväsen som man får stå ut med när man ligger i tuben och magnetröntgas. Öronpropparna skyddar inte nämnvärt och hörselskydden som spelar musik kan på intet sätt överrösta dunket – eller vad ska karaktärisera ljudet som – från apparaten. Men det är rytmiskt och när jag låg där så lurade jag på hur en musiker skulle uppfatta det. Jag tror att det finns möjlighet, om man har en sådan talang, att hitta på ganska häftig musik som grundar sig på rytmen från apparaten. Och hur det än lät så visade det sig att jag somnade till en stund. Värre än så var det tydligen inte.

Nåväl, jag kan säga att förmiddagen försvann med detta engagemang. Ingen idé att göra något innan besöket på lasarettet och när jag väl kom hem igen så var klockan nästan tolv. Så det blev lite pappersvändande innan eftermiddagen började.

Nu i kväll har jag lyssnat på Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson när han höll sitt tal i Almedalen. I just det här talet nämnde han inte en enda gång storleken på invandringen, vilket varit grundämnet i snart sagt alla hans tidigare tal. Men efter den omsvängning som majoriteten av partierna i riksdagen ställde sig bakom, som kraftigt begränsar invandringen, är det inte någon stor fråga längre.

I stället fokuserade Åkesson på hur det fungerar här i landet. Hans bild är att Sverige är mer eller mindre i upplösning och han ger inte mycket för de tidigare regeringar som har haft ansvaret för att det har blivit så som han tycker att det är. Jag delar inte Åkessons verklighetsbild, må jag säga. Tjejer som blir sexuellt ofredade, trakasserade och våldtagna på festivaler, köer inom vården och allt annat som Åkesson antyder – han säger det inte rent ut – är invandrarnas fel stämmer inte med min verklighetsuppfattning. Allt detta har vi haft tidigare och det är inte på grund av den liberala migrationspolitik som vi har haft.

Jag vill hävda att de problem som vi har – och det finns inte någon anledning att blunda för dem – i stor utsträckning är en följd av det samhälle som vi har byggt upp där offentliga sektorn ska svara för allt mer utan att den har kompetens eller pengar att klara det. När det gäller svårigheterna i utanförskapsområdena kan jag delvis hålla med Åkesson. Det är oacceptabelt att låta kriminella grupper regera i områden och där måste åtgärder sättas in med kraft för att bryta den utvecklingen. Blåljuspersonal måste kunna agera där och vårt rättssamhälle måste nå in dit. Förmodligen skulle det också få till följd att förekomsten av religiösa och kulturella ”övergrepp” mot exempelvis kvinnor skulle minska.

Han är slipad, Åkesson. Duktig talare och populist ut i fingerspetsarna. Men de grundläggande värderingarna skrämmer åtminstone mig och om han i framtiden får en mer framträdande roll i svensk politik, exempelvis som ingående i en regering, så tror jag att utvecklingen i Sverige inte blir så bra. Nationalism och patriotism begränsar demokratin och krymper det öppna samhället. Det är i alla fall min åsikt.

Nog om det. Frankrike fick straff i första halvlekens absoluta slutsekunder och leder nu den andra semifinalen i EM-fotbollen mot Tyskland. Vi får se hur det slutar. Jag ska kika på det.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.