Vart är vi på väg?

Jag tittade inte på republikanen Ted Cruz i natt. Men jag har sett nyhetsinslagen och uppföljningen av hans tal under dagen. Det var starkt av honom att inte ställa sig bakom den presidentkandidat som hans parti har utsett. I stället uppmanade han alla att rösta efter eget samvete. Strongt. Pressen på honom var stor att han skulle anpassa sig som så många andra mjukryggade republikanska politiker har gjort. Han stod emot.

I och för sig kan man fråga sig varför. Förmodligen spelar också han ett spel, vars scenario är att Donald Trump inte blir vald till president. Den tydliga högervridningen inom partiet som Trump har trummat fram gillas inte av alla republikaner. Bilden som konventet har visat – med de enorma hyllningarna av Trump – speglar inte alla republikanska väljares åsikter. Detta även om Trump klart vann primärvalen.

Om och när Trump misslyckas står där nästa ledare och han heter då Ted Cruz. I och för sig är han också en bakåtsträvare i mina ögon, men en som ändå har tydligare konservativa drag än den pompöse Trump som kan häva ur sig – och stå fast vid – de mest häpnadsväckande förslagen.

I en intervju i New York Times har han skapat stor oro i Europa. Detta när han hävdar att inget Natoland kan räkna med USA:s hjälp i en väpnad konflikt, såvida inte det landet har gjort sig rätt av den hjälpen. Att göra rätt för hjälpen är bland annat att två procent av bruttonationalprodukten, BNP, ska användas till att hålla ett modernt försvar. För länderna i Baltikum – Estland, Lettland och Litauen – är det ett mycket ovälkommet besked eftersom det bara är Estland som når upp till det som Trump säger är ett krav. De baltiska staterna är livrädda för ryska interventioner liknande den som Ryssland gjorde på Krim och försöker sig på i östra Ukraina.

Trump får mycket uppmärksamhet i dessa dagar, vilket väl på ett sätt är naturligt. Vad han säger är viktigt, men lyckligtvis är han inte med självklarhet nästa president. Må hans åsikter och hans kommande politik, hur den nu kommer att se ut, inte bli verklighet. Den skulle rubba den sköra stabiliteten i världen både säkerhetsmässigt och ekonomiskt. Men om det skulle gå så illa är det nog bäst för Sverige att ordentligt ompröva försvarspolitiken och börja bygga upp det som så effektivt har raserats under den senaste 20-årsperioden.

Allvarliga och farliga saker händer också i Turkiet. Undantagstillstånd i tre månader har utlysts, vilket innebär att polis och militär när som helst hos vem som helst kan göra husrannsakningar och gripa folk, regimen kan frysa konton på bankerna och presidenten kan besluta om vilka lagar han vill.

Tusentals militärer är gripna liksom domare och jurister. Tiotusentals lärare har förlorat sina lärarlicenser och får inte längre undervisa. Tusentals och tusentals andra i andra sektorer har förlorat sina arbeten eftersom regimen Erdogan misstänker att de har haft sina sympatier med den så kallade Gülenrörelsen. Akademiker får inte lämna landet och inte mindre än 43 fristående medier har stängts.

Som om inte detta vore nog proklamerade president Erdogan i dag att landet under tiden undantagstillståndet rådet inte kommer att respektera den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. I och för sig har Turkiet inte varit någon helhjärtad anhängare av mänskliga rättigheter vilket inte minst kurderna i landet kan vittna om. Men att landet nu totalt ska strunta i de mänskliga rättigheterna är synnerligen allvarligt och illavarslande.

Turkiet tar jättesteg mot en islamistisk diktatur. I den mån det är möjligt tycker jag att EU kraftigt och tydligt bör reagera mot Erdogans sätt att dra all makt till sig själv. Att sedan den republikanske presidentkandidaten i USA Donald Trump tycker att Erdogan gör rätt, gör saken sannerligen än mer skrämmande.

Vad är det för värld som håller på att skapas?

Min dag då? Jo, den har varit bra. Lite pyssel här hemma inför den kommande helgen och så den helt nödvändiga massagen hos duktiga Lena Thall. Min knäckta rygg fick hon god ordning på, men fortfarande återstår muskler och senor att få ordning på. De har tagit stryk under decenniers sittande på redaktionerna framför skrivmaskiner och datorer.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.