Minne av Fälldin

Så har då Thorbjörn Fälldin somnat in. Han var en stor politiker och han har redan gått till historien som den som bröt det 40 år långa socialdemokratiska maktinnehavet när han som ordförande i Centerpartiet 1976 vann valet tillsammans med Folkpartiet och Moderaterna och fick bilda sin första ministär.

Maken till noggrann och påläst statsminister har väl Sverige inte skådat vare sig förr eller senare. Han hade en enorm arbetskapacitet, ett fantastiskt minne för detaljer i de allra flesta politiska frågor och var tidigt ute med att samarbeta med de andra borgerliga partierna.

Jag har många minnen av honom. 1976 blev jag chefredaktör på den lilla centerpartistiska tidningen Nynäshamns-Posten. Den kom ut två gånger i veckan och var extremt lokal. Det som hände utanför kommunen var inte värt att skriva om, såvida det inte handlade om landstings- eller länsstyrelsebeslut som berörde vackra Nynäshamn. Fram till 1979 hade jag inte några kontakter med den centerpartistiska partiledningen, såvida det inte hände att någon minister kom på besök till Nynäshamn och Södertörn.

Från 1979, första april det året, var jag chefredaktör på den likaledes centerpartistiska Hudiksvalls-Tidningen. Det var en lokal centerpartistisk stiftelse som ägde tidningen och eftersom det var en sexdagarstidning, var ambitionen högre att jag i mina ledare även skulle kommentera rikspolitiken. Varje dag hade jag dessutom en lokal eller regional ledartext.

Det dröjde emellertid inte länge förrän jag hamnade i konflikt med Centerpartiet. Innan jag anställdes fick jag frågan om jag var centerpartist. Jag nekade till det. Jag fick då frågan om jag skulle gå med i Centerpartiet. Jag nekade till det också och sa att jag hade sökt jobbet för att göra en bra och trovärdig tidning för läsarna. Jag fick jobbet och ansåg väl då att jag också hade fått ett så kallat carte blanche att kommentera politiken som jag ansåg vara bäst.

Det blev lite skillnad på ledarkommentarerna sedan jag kom dit och jämfört med de som min företrädare skrev. Kenth Högström, då ung och framträdande socialdemokrat i kommunen, besökte mig på redaktionen efter en första majdemonstration och nämnde då att HT tidigare i folkmun kallats för Hudiksvalls Tystnad, men sedan jag kommit döpts om i samma folkmun till Hudiksvalls-Trumpeten. Jag tog det som en komplimang.

Fajterna med centerpartisterna var många och till synes ständigt pågående. Men det får jag kanske berätta mer om någon annan gång – om jag inte redan har gjort det. Inte minst ogillade de lokala ägarna när jag kritiserade Thorbjörn Fälldin och centerledningen. De var inte särskilt glada i mig och mitt jobb när jag fick Aftonbladets löpsedel när jag krävde Fälldins avgång och i stället föreslog Lennart Daléus som partiledare.

Nåväl, även om jag krävt hans avgång som centerledare så talades vi vid och i alla fall hejade på varandra. Och jag blev djupt imponerad av honom en gång. Det var på Centerstämman i Örebro. En gång hände det att vi råkade vara ute och röka samtidigt. Då kommer det ut en lite farbror – ni vet en sådan där gammal farbror med långa polisonger (som ju var den stereotypa bilden av äldre centerpartistiska män en gång i tiden). Försiktigt närmade han sig partiledaren, som ju fysiskt var en reslig man. Farbror´n tilltalade honom aktningsfullt och nämnde att de faktiskt hade träffats en gång tidigare.

Fälldin lyssnade och frågade var det kan ha varit. Den äldre mannen sa då att det var hemma hos – och så sa han ett namn som jag inte minns. Thorbjörn Fälldin tittade på mannen, sög på sin pipa och var tyst i kanske en minut. Den äldre mannen visste väl inte om han skulle stanna kvar eller gå. Och så säger Fälldin: ”Var det den gången när vi pratade om unghästarna?”

Karl´n nickade ivrigt och log brett. Jo, så var det. Och så talade de två vidare om vad som låg dem om hjärtat, gissar jag. För jag fimpade och gick in. Djupt imponerad – ja, lika djupt imponerad som den äldre mannen blivit – över Fälldins minne. Hur många tusen människor som han hade mött under sin tid som privatperson, partiledare och statsminister är det väl inte en människa som visste då. Och som ingen vet i dag. Men nog kunde han plocka fram just det mötet och minnas vad man talat om. Imponerande är egentligen bara förnamnet.

Nu har denne man, Thorbjörn Fälldin, lämnat tillvaron. Men han kommer att minnas väldigt länge. Längre än många andra politiker som sägs ha varit betydande.

Och så lite om dagen. Vi for ut i eftermiddags till härliga Furuösund och fikade. Skönt med havsbrisen och lukten från havet i värmen. Mycket folk. Många fina båtar. Härligt

DSC02363.JPG

Och när vi ändå var i trakterna kikade vi in på Byske camping och havsbad. Byst med folk och det fanns en del människor kvar på stranden trots att största delen av dagen hade passerat.

DSC02369.JPG

En skön utflykt. Fast det var nog ännu bättre för dem som var ute på vattnet.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.