Ömtåligt samhälle

Så ömtåligt vårt samhälle är. Ett blixtnedslag i Rengård ställde, enligt Norran, 43 000 hushåll utan el i kväll. Hela stan och många ställen utanför stan blev utan ström. Här hemma har vi ljus i skåpen och en ficklampa på kylskåpsdörren. Det var första gången som vi fick användning av ficklampan och det var ju roligt att den kom till användning.

Men vi är väldigt ovana vid sådana här störningar. Förhoppningsvis gick reservströmmen igång på sjukhuset så att inte några sjuka drabbades och likadant förstås på alla andra ställen där elen är en nödvändighet. Jag vet inte om Skelleftehamn drabbades och i så fall hur Rönnskär drabbades. Men även där finns säkert reservkraft, dock oklart om den kraften räcker till för att hålla driften igång.

Fortfarande är det när detta skrivs 7 500 hushåll som är utan ström, men Skellefteå Kraft hoppas att de ska ha tillbaka sin el senast vid midnatt. Vi får tro att det blir så. En konsekvens av strömavbrottet var ganska rolig, sett från mitt perspektiv. Eller ska jag säga från mitt fönster. Det finns ju en del grannar här. Många har hund. Ett par var plötsligt ute båda två med hunden när elen gått. Tidigare har jag aldrig sett dem tillsammans när de rastar hunden utan bara en och en. Men nu i kväll hade väl den av dem som inte brukar gå ut med hunden inget att göra hemma, så då var det väl bara att hänga med ut på rastningen.

Hur många ryska idrottare som verkligen får ställa upp i OS i Rio är fortfarande oklart. Från början bestod truppen av 387 idrottsmän och -kvinnor. Efter dopinghärvan blev det 266 som åkte iväg till Rio. Men om alla dessa får tävla kommer att avgöras av en liten panel som Internationella olympiska kommittén, IOK, har utsett. Den består av tre personer och dessa tre ska innan spelen officiellt öppnas på fredag har gått igenom varje enskild person i den ryska truppen.

De tre får vänta in vad Idrottens skiljedomstol, Cas, säger och vad specialförbunden säger och sedan göra sin egen bedömning. I princip betyder det att det är IOK som tar ut den ryska truppen. Gissningsvis blir det starka ryska reaktioner på den ordningen som IOK nu slagit fast.

Trots att spelen inte är invigda så kommer det första svenska deltagandet att äga rum på onsdag. Då bänkar jag mig för att se det svenska damlandslaget i fotboll spela sin första match i turneringen. Det är ju en match som går på en lämplig tid på kvällen också, men jag är rädd för att det blir en del sena nätter om det blir svenskt deltagande i finaler som visas mitt i natten eller väldigt tidig morgon.

Luke Aikins heter en amerikan som satt nytt rekord av ett slag som jag tror att han blir ensam om ganska länge. Från 7 600 meter höjd hoppade han ut ur ett plan – utan fallskärm. Tanken var att han skulle landa i ett stort uppspänt nät som bromsade fallet. Och – han lyckades! Det är ju fantastiskt i sig att han lyckades träffa nätet. Jag tror inte att det är så lätt att styra riktningen på fallet utan fallskärm och när jag någon gång har följt fallskärmshoppare som ägnar sig åt precisionshoppning, så är det inte så rackans lätt att landa rätt även om man har styrmöjligheter i form av skärmen. Det är väl därför inget annat att göra än att gratta Luke Aikins till framgången och hoppas att han aldrig mer försöker sig på att göra om det. Eller att någon annan stimuleras till att göra ett sådant hopp.

Å andra sidan är det väl alltid entusiaster som dessa som på något märkligt sätt driver utvecklingen framåt. I flygets barndom var det många som försökte sig på det ena vådliga försöket efter det andra innan små framgångar så småningom ledde fram till allt säkrare flygplan. Dock har jag inte en aning om på vilket sätt ett dåraktigt hopp från 7 600 meter utan fallskärm kan leda fram till.

En liten utflykt blev det i dag och vi upptäckte Kanotudden. Ett sommarfik finns där och det ska vi nog frekventera åtminstone en gång innan sommaren är över. Det var fint där och längs en vägg växte svarta vinbär. Jo, jag nallade ett par för att smaka på dem direkt från busken. Jag har ju inte ätit sådana och på sådant sätt sedan 1963 när morfar dog och morsan sålde hans hus i Bergslagsbyn i Borlänge. För nostalgins skull förlorade Kanotklubben därför ett tiotal bär.

 

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.