Besked på klantig sätt

Ytterligare en bra dag har passerat. Träning – fast jag fuskade lite och pratade i stället – på morgonen och sedan jobb hela förmiddagen samt lite till. På eftermiddagen åkte vi med våra norska vänner från Bodö ut för att fika. Vi hade ju lockats av sommarcaféet vid Kanotudden där Kanotklubben håller till. Jodå, det var öppet där. Utbudet var minst sagt magert, men kaffet gott. Lokalerna är trevliga och det är lite synd att inte fler har upptäckt stället. Fikat är jättebilligt och ungdomar – naturligtvis med anknytning till klubben på ett eller annat sätt – sköter om stället.

DSC_0304.JPG

Tone och Åge.

Jag kunde förstås inte hålla mig utan gav opåtalat ungdomarna råd som de kan föra vidare till de ansvariga för verksamheten. Tala om för turistbyrån att där finns kanotuthyrning. Det finns både kanadensare och kanoter som tar flera personer att hyra för en mycket billig penning. Och på fiket skulle det inte vara så dumt om det fanns en limpa till hands, en ask bordsmargarin, lite sallad och någon tomat samt ost, skinka och leverpastej. Ungdomarna brer förhoppningsvis sina mackor själv hemma och kan fixa en enkel macka också till hugade gäster. Och så frysta skink- och ostpajer som kan slängas in och värmas i en mikro om nu någon vill ha en sådan till kaffet.

DSC_0305.JPG

Sonen Endre.

Ungdomarna tackade för tipsen och jag hoppas att de för dem vidare. Stället förtjänar fler besök – inte minst av turistande norrmän som vistas flera dagar i stan och som snabbt blir nöjda av shopping i stan eller på Solbacken eller av något besök på badet eller på Leos lekland. Att fara ut i en kanot på älven är inte alls ett dumt alternativ när vädret är fint.

Jag är nog inte ensam som blev upprörd över den behandling som Solbritt Björkstrand fick på NUS, Norrlands universitetssjukhuset, i Umeå. Solbritt Björkstrand är från Sundsvall och hade blivit kallade till NUS för att bli opererad för cancer i bukspottkörteln. Hon skulle läggas in i går, tisdag, för att opereras i dag. Med sig hade hon sin dotter som stöd.

I sjukhusets matsal får de beskedet av en läkare att operationen ställts in på grund av platsbrist och att läkaren inte visste när operationen skulle kunna äga rum. Solbritt Björkstrand och hennes dotter frågade då läkaren och hon blev hemskickad för att dö och fick det franka svaret av läkaren: ”Ja, tyvärr”. Allt detta utspelades inom hörhåll av flera andra patienter och deras anhöriga som var i matsalen.

Att operationer ställs in på grund av att det inte finns tillräckligt med vårdplatser som kan bemannas under sommartid är en sak. Det händer förmodligen varje dag. Prioriteringarna som vården måste göra är att ta hand om det som absolut inte kan vänta. Men att en svårt sjuk patient som förberett sig för operation och åkt upp de 25 milen till Umeå bara för att vända hem igen ska få beskedet att hon förmodligen hinner dö innan det blir plats på sjukhuset inför flera andra personer är oacceptabelt.

Vad kan det bero på? Jag vill inte tro att läkaren i fråga är cynisk och kallhamrad. Det kanska han eller hon kan vara, men det är väldigt ovanligt att de visar det inför patienterna. Kanske var han eller hon också stressad över att behöva framföra beskedet? Kanske hade han eller hon jobbat mer än 24 timmar och var så trött att han eller hon inte orkade tänka klart? Kanske var det en kombination av alltsammans? Klart är att så får man inte göra. Så förväntas det inte att läkare ska uppträda.

Efter uppmärksamheten både i lokala medier och i medier med rikstäckning har det plötsligt ordnats så att Sigbritt Björkstrand ska läggas in nästa tisdag och får sin operation om en vecka. Det är bara att hoppas på att det går bra. Men flera andra cancerpatienter får vänta på sin tur. Platsbristen i ett övergripande perspektiv har inte fått sin lösning till dess i alla fall.

Annonser

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.