Problem i vården

Det är lite krisartat på Skellefteå lasarett. Överbeläggningar på tisdagskvällen både på medicin och kirurgavdelningarna tvingade ledningen att kalla in extra personal för att klara den uppkomna situationen. I dag på morgonen såg det tydligen lite bättre ut, men helt bra är det väl inte.

Nu är inte detta någon större överraskning. På snart sagt alla sjukhus i landet råder kris under sommarmånaderna. I många landsting har antalet vårdplatser dragits ned dels för att spara pengar, dels för att det inte har gått att hitta personal som fordras för att ha vårdplatserna öppna. Under sommaren dras antalet platser ner ytterligare eftersom personalen självklart ska ha semester.

En uppgift som kom fram redan i går kväll var att man på lasarettet hoppades att kommunen skulle kunna ”ta hem” de färdigvårdade patienterna. Tänk – jag trodde att det problemet hade klarats av för länge sedan. Jag minns att vi på Norran skrev ganska flitigt om detta för ganska många år sedan. Kommunen fick betala mycket pengar för att de gamla patienterna inte kunde komma till något boende där de skulle få omsorg. Det blev bättre efter ett tag, men tydligen är kommunen fortfarande ifatt med behovet av platser för äldre.

Det är kanske inte så konstigt. Antalet äldre blir fler. I och för sig är de i regel friskare längre upp i åldrarna, men i och med att antalet äldre ökar blir det också fler som inte är krya och som behöver vård. Det är tuffa problem att lösa för de ansvariga både inom vården och i kommunen. Och lättare lär det väl inte bli i framtiden.

För en vecka sedan fick Solbritt Björkstrand åka hem igen. Hon hade kommit till Umeå på tisdagen för att opereras för sin cancer i bukspottkörteln. Det blev naturligtvis ett väldigt liv när hon då fick veta att operationen var framskjuten på obestämd framtid. Uppmärksamheten i medierna över detta besked, som dessutom gavs på ett klumpigt sätt inför andra patienter och som kryddades med beskedet till henne att hon i princip blev hemskickad för att dö, gav snabbt effekt. Knappt hade hon kommit hem förrän hon fick ett nytt besked – att hon skulle opereras i dag.

Det som hände i dag var, enligt dottern Annelie Hållén, var att operationen fick avbrytas. Cancern hade spritt sig i hela kroppen och gick inte att operera. Operationen borde ha gjorts för minst tre månader sedan. Nu har Solbritt Björkstrand någon eller några månader kvar att leva. Verkligen dystert för henne och hennes familj.

Hade detta gått att undvika? Kanske i den bästa av alla världar. Det vet vi inte något om. Men vi vet att folk tyvärr dör i vårdköerna och de ansvariga får väl fortsätta att leta, som de har gjort i decennier, efter något sätt som kan lösa problemen i vården. För sådana finns. Men vi ska också vara medvetna om att vården fungerar utmärkt för betydligt många fler än för dem som inte ges den vård som de behöver. För min egen del är erfarenheterna av vården, när man väl hamnar i rullorna, bara positiva. Det är jag glad för. Samtidigt som jag lider med dem som inte får hjälp i tid.

Slutligen några ord om min dag, som har varit bra. Träning på morgonen och så jobb. Kan det bli bättre?

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.