Nu väntar finalen

Wow! Vilken match av det svenska damlandslaget i fotboll. Vem kunde tro att Sverige i ett första skede skulle kunna slå ut USA i kvartsfinalen. Efter straffläggning? Det var nog inte många. Och så ställs Sverige mot hemmanationen Brasilien i semifinalen. Ett Brasilien som gav Sverige ordentligt med pisk i gruppspelet och lätt vann med 5–1. Men i dag var det ett annat svenskt landslag som gick ut på det fullsatta stadion.

Det var sannerligen inte något skönspel från svensk sida. Pia Sundhage lade laget på försvar och det handlade nästan hela tiden om försvar. Ett par gånger kom Sverige upp i kontringar, som inte resulterade i någon farlighet. Sedan tillbaka till försvar igen. En fyrbackslinje längst ner i försvaret och fem spelare på mittfältet strax över backlinjen gjorde det svårt för brasilianskorna. En ensam spelare på topp i svenska laget kunde inte åstadkomma något.

0–0 efter full tid. Och 0–0 efter förlängning. Straffläggning igen. Och liksom mot USA lade Lisa Dahlkvist den sista straffen efter det att Hedvig Lindahl hade räddat två brasilianska straffar. Dahlkvist slog straffen i mål och det som nu väntar är final mot antingen Kanada eller Tyskland. Det är rent fantastiskt och liksom efter matchen mot USA hoppas jag att intresset för damfotboll ökar i landet och att det i sin tur också kommer att visa sig på Sunnanås hemmamatcher. Några 70–80000 på läktarna på Electrolux Home Arena lär det inte bli men om det kunde komma ett antal hundra till vore det kanonbra.

I det brasilianska laget heter målvakten Barbara och det är precis samma Barbara som spelade i Sunnanå för ett antal år sedan. Det var på den tiden när Sunnanå låg i allsvenskan och spelade på naturgräset på Norrvalla. Men det var kul att se en bekant på plan. Marta har också varit i Skellefteå och spelat på naturgräset på Norrvalla. Det var när hon spelade i Umeå.

Nu är ju Martas klubbadress Rosengård och efter matchen fick hon många kramar av sina svenska klubbkamrater som lirade för Sverige. Det var rörande och gott att se. Det måste ha varit en tung förlust för henne som lagkapten att förlora på hemmaplan med en hel nation som självklart gav support till sitt damlandslag för att få dem till final. Det var också gott att höra att Marta sagt till sina svenska kompisar att de nu fick se till att vinna guldet.

Om vi lyfter blicken från den förnämliga insatsen som damlandslaget i fotboll gjorde så ser jag att Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin bestämt sig för att avgå. Hon har kapaciteten att fortsätta, men känner inte drivet längre och vill i tid ge sin efterträdare bra möjligheter att både förbereda nästa års kongress och valrörelsen 2018. Året därefter är det dessutom EU-val, som naturligtvis blir ett viktigt val.

Jag tror att det är klokt att avgå från en sådan post om man känner att engagemanget inte räcker till för att ligga på topp i ytterligare tre år – över EU-valet. Carin Jämtin har ju en riksdagsplats som hon nu kan ägna mer tid åt. Hon är väl respekterad i alla partier så vitt jag vet och hon respekteras även av journalistkåren. Åtminstone gjorde hon det när hon var minister eftersom hon alltid var väl påläst och gav klara svar.

För aktiva socialdemokrater kan hennes avgång nog kännas besvärande. Regeringen, där Socialdemokraterna är det största och dominerande partiet, har ju inte precis rosat marknaden och partiet har inte fått något lyft i opinionen trots den snabba omsvängningen mot hårdare tag i invandringspolitiken. Det är för övrigt en riktning som de flesta partierna har tagit efter förra höstens stora flyktingström till Sverige.

I socialdemokratiska ögon kan hennes avgång nog kännas som en besvärande förlust av kompetens och stabilitet. Och det är ju något som inget parti vill utsättas för. Men som alltid kommer det en ny människa på posten och den kommer naturligtvis att sätta sin prägel på arbetet. Om det är bra eller dåligt kan bara framtiden utvisa.

Dagen har varit god. Jag har bland annat varit och shoppat. På Dressman upptäckte jag att det var en vansinnig rea. Varför jag passade på att köpa fyra skjortor för 150 spänn och tre par byxor för 100 kronor. Butikspriset för dessa sju varor var 2 600 kronor. Nöjd över ett sådant klipp var det med gott mod som jag satte mig och kolla fotbollen. Men aldrig trodde jag då att Sverige skulle vinna.

Nu ska de svenska handbollsdamerna snart spela kvartsfinal mot regerande OS- och världsmästarna Norge. Ska vi tro att det svenska laget svarar för en lika stor överraskning som fotbollstjejerna?

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Nu väntar finalen

  1. João Pinheiro skriver:

    Kul med tjejernas framgångar. Modern fotboll innebär att många lag inte kommer att spela vackert men dock effektivt. Portugals landslag blev kritiserade av omgivning för att spelat defensivt i EM. Sanningen är att statistiken visar också på många försök till avslut från Portugals sida. Nåväl, många svenskar som var kritiska till Portugals spel är nog glada över Sveriges. Det är jag också. Det är också en prestation att inte släppa in mål dvs inte förlora. Efter många år som supporter för det portugisiska landslaget är jag idag glad och stolt att äntligen få se seger i ett stort mästerskap, istället för de vanliga tröstande ord att de spelade bäst och borde ha vunnit.

Kommentarsfältet är stängt.