Mittmedias framtid

Jag är inte insatt i Mittmedias ekonomi. Uppenbarligen har tidningskoncernen, eller ska man säga mediekoncernen, en svag balansräkning. Ständiga besparingar i form av bantningar av personal och då inte minst kraftigt reducerade redaktioner talar för det. Spiraleffekten av detta är och har varit given. Med en sämre bemanning på redaktionerna blir det en sämre och ytligare journalistik, vilket inneburit och innebär att läsarna vägrar att betala tusentals kronor om året för en pappersprodukt. I all synnerhet som exakt samma texter har presenterats i webbversionerna dagen och kvällen innan.

När Dagens Nyheter i går presenterade nyheten att det i Mittmedias styrelse på allvar diskuteras en mycket drastisk åtgärd – koncernens tidningar konverteras till gratistidningar som bara utkommer en till tre gånger i veckan – så är det såvitt jag förstår grundat i att Mittmedia ligger illa till ekonomiskt. Varför skulle koncernen annars ens diskutera ett sådant drastiskt förslag? För drastiskt är det när det står klart att bara 400 personer skulle bli kvar i koncernen av de 1900 som jobbar i dag. Och det redan under nästa år.

Inte är det för att utveckla den lokala journalistiken som förslaget diskuteras i alla fall. Enligt vad som kommit fram var förslaget som styrelsen hade på sitt bord i juli mycket detaljerat. I Gävle som en gång var ursprunget för Mittmedia finns det i dag tre utgåvor – Gefle Dagblad, Arbetarbladet och gratistidningen Mitt Gävle. Dessa skulle slås samman och där skulle sju (7) journalister arbeta. Vilken bevakning skulle klaras av med den bemanningen och med krav på att den ska kunna ske dygnet runt, vilket tycks vara en förutsättning för satsningen på digital mediautgivning.

Mediekoncernen Stampen har väldiga problem och dess framtid är ytterligt osäker. Jag skulle inte bli förvånad om Mittmedia snart följer i Stampens fotspår. Den väg som började 2005 när Centern sålde sitt tidningsinnehav börjar gå mot sitt slut. Stupet närmar sig till synes obevekligt. Jag har i många år hävdat, ibland till somligas förtret, att det är i samband med denna försäljning som eländet började. Då fick tidningsdirektörerna hybris och alla ville bli störst och viktigast. Överpriset på Centerns tidningsinnehav var gigantiskt och det var inte långt efter den köp rundan som det började dras ner på redaktionerna. Inte gick det att finansiera sådana köp med lånade pengar genom samordningsvinster.

Aptiten var glupande och det är för oförståeligt att tidningsstyrelserna bara svalde allt och gick med på utvecklingen. Tydligen utan att ställa några frågor eller ifrågasätta vart det hela skulle kunna barka.

Nu sitter vi med svaren. Tidningarna har kastats ut i en nedförsbacke vars slut vi inte har sett. Den lokala journalistiken har utarmats vilket driver upp farten på utvecklingen mot tidningsdöden. Om inte medierna snart nog ändrar riktning och börjar uppvärdera journalistiken och det journalistiska hantverket så är demokratin faktiskt i fara. En befolkning som får sin information via helt okontrollerade källor på diverse digitala plattformar eller via partiska pressmeddelanden från offentliga sektorn blir en okunnig befolkning som lutar sig mot den som skriker mest. Det är otroligt skrämmande för mig.

Vi får väl tids nog se vad som händer. Mittmedias ledning tillbakavisar till en del uppgifterna som kommit fram om det förslag som styrelsen anser vara huvudförslaget för framtiden. Andra, den tidigare tidningschefen AnnaKarin Lith, bekräftar uppgifterna. Och jag, som i många år misstrott och sett direktörer säga en sak och göra en annan, har inte stor tilltro till det som ledningen för Mittmedia nu försöker föra fram.

Och när allt detta är sagt kan jag kort meddela att min dag har varit god – och lugn.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Mittmedias framtid

  1. villacalifornia skriver:

    Ja vad som händer med våra tidningar i framtiden är svårt att sia, och vad som är hönan och ägget i denna karusell vet vi nog inte idag.
    De flesta tidningar har en stark ekonomi men måste planera för framtiden och hur de skall möta den. I Stampen fall är de ju moderbolaget och inte tidningarna som blöder och frågan är hur det skall lösas. Här har de löst mycket av den problematik som uppstått med fallande prenumeranter och mindre räckvidd för annonser att starta gratistidningar vid sidan om. Här är ju distributionen nära 100% och en stor inkomstkälla för den lokala tidningen. Men om nu moderbolaget inte går att rädda hur räddar vi då lokaltidningarna då? Mycket är ju samordnat genom moderbolaget och blir därigenom beroende av varandra.
    Vår lokaltidning TTELA har tidigare haft bekymmer och då gick VLT in och stärkte ekonomin, så den kunde överleva.
    I dag har många lokalredaktioner lagts ner, liksom myndigheter dragit ner på bemanningen på småorter.
    Vi som jobbar som tidningsbud inom Stampen har ju till och från fått höra att det varit kris för lokaltidningarnas pappersupplagor distibuerade i lådorna länge.
    Nu när tryckeriverksamheten koncentrerades till ett tryckeri så är minsta störning i det närmaste katastrofal.
    Måndag och onsdag trycks TTELA sent, vilket är bra för tidningen inte minst den lokala sporten. Men samtidigt har vi tidningsbud fått ett mindre tidsfönster och blir det försening så, drabbas ju många. Fredagar och lördagar trycks de däremot mycket tidigt och de har svårt att få med sena nyheter inkl sport. Detta är ju något som inte abonnenterna ser utan det pågår bakom kulisserna. Papperstidningen på nätet är ju en kopia av den riktiga tidningen. Medan gratisversionen kan få vänta någon vecka innan samma nyhet sprids där. Heller knappast något du märker som konsument.
    Jag är naturligtvis rädd för mitt jobb som tidningsbud men jag är ännu mera rädd just för att den lokala demokratin urholkas ännu mera, så som läget ser ut. Men de stora drakarna kan i kraft av sin storlek och ta död på de små om vi inte gemensamt hittar lösningar för att ge de små tidningarna ekonomiska möjligheter att konkurrera och främja det lokala.

Kommentarsfältet är stängt.