Skolsnack

Skolor och skolpolitik i en eller annan form hamnade i fokus i dag när tre av partiledarna höll sina sommartal. I och för sig tycker jag att dessa sommartal kommer en lite för sent på säsongen, men de får väl göra hur de vill med det. Kanske är det en signal om att semestertiden i stort sett är över och att vi börjar rulla in i vardagen igen.

Liberalernas ledare Jan Björklund hade förärats en debattartikel i Dagens Nyheter om det han skulle säga i sitt tal i Göteborg. Han lanserade sitt partis förslag om att under fyra år satsa två miljarder varje år på att höja kvaliteten på lärarna. Partiet vill ha en obligatorisk ettårig vidareutbildning för alla behöriga lärare som varit aktiva i minst tio år. Vidareutbildningen ska gälla de ämnen som läraren är behörig i. Det är en ordentlig satsning, som jag tror att lärarna inte skulle ha något emot. Tanken är att de under sitt studieår ska ha 80 procent av sin lön.

Han vill också ha högre antagningskrav för att komma in på lärarutbildningen. Allt i syfte att höja kvaliteten på lärarna och därmed på undervisningen och samtidigt höja statusen på läraryrket.

Statsminister Stefan Löfven höll i dag sitt sommartal i Vasaparken i Stockholm. Också han talade mycket om skolan och han utlovade inte mindre än 3 600 nya utbildningsplatser på landets lärarhögskolor. Antalet ungdomar och andra som söker sig till lärarhögskolorna har ökat under senare tid och det framtida behovet av lärare sägs vara 60 000 lärare inom de närmaste åren. Det är för att försöka täcka en del av det behovet som antalet utbildningsplatser ökar.

Nu får vi stanna upp en liten stund för att fundera på vad som kan tänkas vara bäst för den framtida skolan. Är det som statsminister Löfven säger fler lärare som vara ute i klassrummen eller är det Björklunds idé att lärare som kan antas ha en högre kompetens är bättre än många nyutbildade lärare?

På den frågan finns inte något givet svar förstås. Det finns en risk att en hel del av de utlovade 3 600 nya utbildningsplatserna inte kommer att fyllas. Antalet personer som söker till lärarutbildning har förvisso ökat, men om det antalet räcker för att fylla upp de nya platserna återstår i så fall att se. Risken är också mycket stor att det inte kommer att krävas så mycket för att komma in, även om vi får hoppas på att kraven blir någorlunda högre än det absoluta minimum som var fallet för något år sedan.

Risken med Björklunds förslag är att skolans lärarkårer kommer att bli tudelad: en grupp kommer att vara ordentligt utbildad och bra uppdaterad i sina ämnen, en annan grupp kommer inte att vara det. Redan i dag har det börjat skapas en olycklig spänning i skolorna med de utsedda förstelärarna, som tjänar mer pengar än sina kolleger, och med de lärare som kommit i fråga för det så kallade lärarlyftet. De lärarna tjänar också mer pengar än sina kolleger. Ett A- och B-lag håller på att formas i våra skolors lärarrum. Den uppdelningen kommer att förstärkas om Björklunds förslag blir verklighet och den kommer dessvärre att bestå ganska länge.

Men Löfvens förslag är inte heller bra. Om resultatet blir att lärarrummen fylls och varje klass får sin pedagog och dessa lärare inte har fått tillräckligt god utbildning (visserligen säger Löfven att lärarhögskolorna säger att antalet platser kan utökas utan att undervisningen blir lidande), så blir det ju i längden inte bra för eleverna och deras kunskapsinhämtande.

Alla förändringar inom skolvärlden tar sådan tid innan de har fått effekt. Vad som är viktigast är svårt att säga och det finns många olika åsikter om det – inte minst från de inblandade parterna. Alla grupper vill ju ha det som just de tycker är viktigast. Vad eleverna vill ha – och om de vill ha något – tycks genom alla års skoldebatt ha varit något som få har frågat efter. Jo, förstås de vill ha bättre betyg och det har många fått i de skolor som blundat för verkligheten och glatt kastat sig in i kampen om att ge eleverna bra betyg. Inte minst för att kunna visa upp för omgivningen att skolan är ”framgångsrik” för att på det sättet få fler elever.

Det blir kanske lite surrigt det här. Men kontentan blir väl att det borde kunna gå att både höja kvaliteten på och locka fler till yrket genom fler utbildningsplatser.

Då och då tänker jag på att det kanske skulle ha varit allra bäst att ha börjat från början när alliansregeringen tillträdde för tio år sedan. Då skulle de ambitiösa skolministern Björklund ha börjat med reformer för förskoleklass och lågstadium och därifrån byggt upp undervisningen upp genom årskurserna. Kanske skulle då ettagluttarna 2007 ha kommit en bra bit på vägen mot ökade kunskaper i dag. Men som sagt – det finns så mycket att göra och en del har inte kunnat göras ogjort  och då blir det kanske så att mycket görs, men det som görs på något sätt ändå blir ogjort.

Så slutligen några rader om Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt som höll sitt sommartal  i Umeå i dag. På ett sätt var han också inne på skolfrågor. Men de berörde mest att det måste byggas många fler – 8 000 per år – studentbostäder. Pengarna som krävs för det – fyra miljarder per år – skulle tas av, enligt Sjöstedt, från de 25 miljarder kronor per år som Vänsterpartiet vill att staten ska låna ut för att kunna bygga fler hyreslägenheter.

Teoretiskt är det inte några svårigheter att finansiera olika förslag. Det är i alla fall klart.

Slutligen kan jag säga att min dag har varit bra. I morgon blir den förmodligen ännu bättre eftersom dotter Moa kommer hit för att tillbringa några dagar av sin semester här. Det ska bli så kul.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.