Förödande kultur

I dag presenterades externa utredningen av Karolinska Institutets anställning av kirurgen Paolo Macchiarini. Denne, som också fick en tjänst på Karolinska sjukhuset, ansågs som en stjärnkirurg. Men det var inte mycket som stjärnglansen dolde. Hans anställningar har blivit en skandal som stora mått. Macchiarini visade sig ha presenterat vetenskapliga artiklar som byggde på manipulerade eller förfalskade fakta. Han satte in konstgjorda strupar på tre personer varav två dog och den tredje vårdas nu i USA. Ingreppen var inte tillräckligt prövade och borde inte ha gjorts på personer, vars liv inte var hotade.

Ja, den och de som är intresserade av vad Macchiarini har gjort och varför det har kunnat pågå har lätt att få fram fakta. Den utredning som presenterades i dag visar med all önskvärd tydlighet vilken skandal som hans anställning och vådorna av den varit och är.

Det är tre personer som har gjort utredningen. Den tidigare rikspolischefen Sten Heckscher har lett utredningen och till sin hjälp har han haft professor Carl Gahmberg och författaren Ingrid Carlberg. Utredningen visar att Macchiarini fick jobb trots att angivna referenser totalsågade honom. Utredningen konstaterar även att det har funnits en nonchalans i kulturen som gjorde att ledningen och de namnkunniga professorerna blundade för de fakta som egentligen låg framför dem.

Det här är intressant. Den kultur som utvecklats i ledningen av Karolinska Institutet, KI, och på Karolinska sjukhuset, KS, tror jag inte är särskilt ovanlig. Men på dessa väl renommerade ställen är det väl inte otänkbart att personerna i ledningen anser sig vara förmer än andra. De har hög utbildning och de har höga och välavlönade positioner. De är sannerligen inte vana vid att bli ifrågasatta. Ledningsgrupperna har blivit en väl sammansvetsat gäng som på gott och ont håller ihop i vått och torrt. Eventuella dubier som uppstår hos någon enskild framförs inte eftersom det skulle störa sammanhållningen.

Så tolkar i alla fall jag utredningens slutsats om hur det kunde hända som aldrig borde ha hänt. Och som sagt – attityden i ledningsgruppen är inte alls ovanlig. Den finns i organisationer och den finns i företag. Inom Kommunal var det inte så länge sedan som ledningen avslöjades med att den tyckte sig kunna bete sig lite som de ville och vårdslöst hantera medlemmarnas pengar. Och i företagsvärlden var det inte heller så länge sedan som storchefer i SCA bland annat fick gå efter att ha utnyttjat sina positioner till mer än bristningsgränsen. Nu har alltså ledningen för KI och KS betett sig på samma sätt för att – förmodligen – få stråla sig i glansen på den världskända kirurgen vars karriär byggts på forskningsfusk.

Som det fungerar i många företag i dag med stor konkurrens och en iver att maximera vinster genom att främst skära i kostnader har det utvecklats en tystnadskultur. Den har i och för sig funnits i många, många år. Jag minns själv hur anställda på en myndighet i Sundsvall för säkert 20 år sedan framträdde med påsar över huvudena när de framförde kritik mot myndighetsledningen eftersom de var rädda för att få sparken om det kom fram att det var just de som var kritiska. Anställdas rädsla är alltså inte något nytt och så har det förmodligen varit i alla tider. Den eller de som käftade och var kritiska fick se sig om efter annat jobb.

Kanske blev det lite bättre när fackföreningarna började organisera de anställda. De fackligt förtroendevalda fick som uppgift att föra fram kritiken och kämpa för de anställdas rättigheter och arbetsförhållanden. Men i takt med att facken blivit sig själva nog där ledningarna inte sällan mer ser till sina egna och de fackligt anställdas förmåner har fackets uppgifter försvagats kraftigt. Det är sällan som åtminstone jag har hört något om att facket tagit strid – och vunnit – mot en arbetsgivare.

Nåväl, ledningarna i organisationer och företag har i mycket blivit elitistiska – det gäller definitivt i KI- och KS-fallet – och det är till skada för verksamheten, anser jag. När det gäller Macchiarini handlar det om prestige och i slutändan om pengar; möjligheten att genom lyckosamma och lovande forskningsprojekt jaga ihop mer anslag. När det gäller organisationer och framför allt företag gäller det att göra så goda bokslut som möjligt och bli så stora som möjligt.

Det senare har vi sett inom media där Stampen förmodligen får rekonstrueras och där hundratals miljoner kronor måste skrivas av till förfång för massor av leverantörer och inom Mittmedia vars styrelsen nyligen har diskuterat ett förslag att minska personalen från 1 900 till 400 och göra tidningarna till gratisutdelade annonsblad som kommer ut en till tre gånger i veckan. Det senare självklart för att spara pengar och få råd att betala skulderna.

Jag hoppas att den här olycksaliga, som jag ser det, utvecklingen av kulturen i ledningsorganisationer har kommit till vägs ände. Den är inte bra. Kanske kan det som hänt på så många olika plan och i olika sektorer bidra till vända utvecklingen. Den situation som råder på alltför många ställen är till skada för verksamheten som bedrivs och bidrar till att väldigt många människor mår väldigt dåligt.

Det måste helt enkelt bli både önskvärt och acceptabelt att få säga sin mening utan att hotas av avsked eller utfrysning. Men en sådan utveckling sker inte utan att ledningarna faktiskt tar initiativ till det. Och det sker inte förrän en annan kultur har skapats i alla dessa ledningsgrupper.

Oj då, det blev långt det här och jag vet inte om jag riktigt har fått fram det jag ville få sagt. Men nu blev det som det blev.

Dagen för mig har varit god, kan jag meddela.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.