Konstrunda och dramatik

För sex år sedan var dottern med på samma konstrunda som hon nu deltar i. Då var det fler konstnärer som ställde ut sina alster än i år och då var det också fler besökare än det – åtminstone så här långt – var i dag. Även i morgon finns det möjlighet mellan 11 och 16 att se den konst som ställs ut och besöka ett par konstnärer i deras ateljéer.

Moa är en av tolv som ställer ut i Söråkers herrgård. I samma rum – Kapellet – finns även Bo Lidgren, Eva Norberg, Eeva-Liisa Hoplappa Jonsson och Ulla Wennberg. Jag är liksom den ende personlige supporten till någon utställare och det har jag inte något emot förstås. De fem timmarna på plats utan särskilt många besökare tenderade under en stund att bli långa timmar. Men det var väldigt gemytlig stämning och vi hade mycket att prata om. Vi som fanns i Kapellet.

Utställarna pratade mycket om olika tekniker och pappers- och oljekvaliteter och annat som jag förstår är viktigt för dem. Och de talade om olika erfarenheter och resor som de gjort för att hitta motiv.

DSC02889.JPG

Här är det besökare på plats och de tittar i just det här fallet på Eeva-Liisa Hoplappa Jonssons skärmar.

DSC02890.JPG

Moas skärmar ser ut så här. Jag har ett par favoriter exempelvis tavlan med planen. Om Moa inte får den såld ska jag banne mig försöka kränga den till flygplatsen i Skellefteå så avresande/ankommande kan få något tjusigt att vila ögonen på.

Nåväl, när vi satt där i herrgården gick plötsligt brandlarmet. Snällt och försiktigt gick alla ut. Herrgården är anrik och självklart i trä och om det skulle ha börjat en brand någonstans så är förutsättningarna för att den ska sprida sig snabbt väldigt goda. Så det kändes bäst att vara utomhus.

DSC02971.JPG

Räddningstjänsten, som har en deltidsstyrka stationerad i Söråker, var snabbt på plats och kunde snart konstatera att larmet hade utlösts i herrgårdens annex på andra sidan vägen. Där höll ett gäng på att grilla – utomhus och långt från träbyggnaden – men röken från grillen hade blåst in i huset och upp på vinden där rök- och värmesensorn satt.

DSC02949.JPG

Under tiden som vi väntade utomhus på att räddningstjänsten skulle göra sitt jobb så var det en och annan, sammanlagt tre personer, som passade på att ta ett bloss. Här är det jag och Bo Lidgren som syns. Vi tyckte att det var ganska tryggt att hantera eld och glöd när räddningstjänsten ändå var på plats.

DSC02983.JPG

Till slut åkte räddningstjänstens personal tillbaka till stationen och konstutställningen fortsatte som tidigare. Då var det bara en halvtimme kvar av tiden för i dag så då for vi också hem. Det blev ju ett lite spännande och ovanligt slut på dagen och vi får hoppas att det inte upprepas. Nu vet i alla fall alla att brandlarmet fungerar och det är ju bra.

I morgon hoppas alla konstnärer på att det ska komma mer folk och titta på det som de ställer ut. Utan att räddningstjänsten ska behöva dragplåster. För det kom naturligtvis en del folk som en liten svans efter räddningstjänsten för att se vad det var som de ryckte ut till.

Jag passade på att snacka med en av deltidsbrandmännen. Han var på väg in i duschen när larmet gick, men fick rusa ner till stationen i stället. Han berättade att stordelen av deras jobb numera är att agera som IVA (I väntan på ambulans). Och han berättade för mig vilken glädje det är varje gång som deras insatser av det slaget faktiskt resulterar i att en människa överlever en hjärtinfarkt eller svår stroke.

Nu återstår resten av dagen. Vi ska snart ut och käka på stan. Och sedan blir det väl en kväll som vanligt gissar jag.

 

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och nu verksam i egna firman Brola. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.